När riksdagen har beslutat om budgeten utfärdar regeringen årligen cirka 300 regleringsbrev till statliga myndigheter. I dessa anges vilka anslag som myndigheterna får använda, villkoren för hur medlen får disponeras samt eventuella uppdrag och krav på återrapportering.

Regleringsbrev – ett centralt verktyg

Regleringsbreven är ett centralt verktyg för den årliga ekonomiska styrningen av staten. De kompletterar myndigheternas instruktioner och publiceras av Ekonomistyrningsverket.

Vissa myndigheter har större betydelse för redovisnings- och lönebranschen än andra, men gemensamt är att styrningen utgår från att uppgifter om bokföring, löner och rapportering återanvänds i flera statliga system – såsom beskattning, socialförsäkring, statistik och tillsyn.

Myndigheterna styrs därmed mot att analysera uppgifter i sitt sammanhang och över tid, snarare än att bedöma enskilda fel isolerat. Konkret innebär detta att samma uppgift används i flera led. Det gör att även mindre avvikelser kan få större spridning och därmed större konsekvenser. Redovisning och lön betraktas därmed inte som stödfunktioner, utan som bärande system i den statliga styr- och kontrollkedjan.

Kvalitet i leverans

Ser man till exempelvis Skatteverkets och Ekobrottsmyndighetens regleringsbrev har fokus tydligt flyttats, från om regler finns, till om resultatet är rimligt och konsekvent.

För redovisnings- och lönekonsulter innebär detta att återkommande ”småfel”, såsom sena rättelser, oförklarliga differenser och inkonsekventa löneunderlag, uppfattas som riskindikatorer. Det som tidigare sågs som handhavandefel bedöms nu som mönster. Det är i detta skifte som redovisnings- och lönekonsultens professionella ansvar blir tydligt.

Som det uttrycks i Skatteverkets regleringsbrev:
 ”Skatteverket ska redovisa hur resurserna i huvudsak har prioriterats till olika områden där kontrollerna kan uppnå bästa möjliga effekt och områden där risk för fel och fusk är hög. Skatteverket ska också redovisa och analysera kontrollverksamhetens resultat avseende t.ex. förändrade skattebeslut och regelefterlevnad.”

AGI i fokus

Ett uppdrag blir att öka kunskapen om individuppgifter i arbetsgivardeklarationer. Detta mot bakgrund av att flera myndigheter och arbetslöshetskassor numera får tillgång till dessa uppgifter för sin ärendehantering.

För att uppgifterna ska användas korrekt behöver Skatteverket genomföra kunskapshöjande insatser som ökar riskmedvetenheten hos användarna. Insatserna borde baseras på Skatteverkets analyser av individuppgifterna, med fokus på att identifiera och beskriva avsiktliga fel samt deras karaktär och omfattning.

Professionellt omdöme

Kravet på dokumentation och spårbarhet har ökat. När flera myndigheter granskar samma verksamhet förväntas dokumentationen visa professionellt omdöme – inte bara att rutiner finns.

Dokumentationen ska förklara varför bedömningar har gjorts, visa hur risker och avvikelser hanteras och vara anpassad till uppdragets komplexitet. Den ska visa tänkt kompetens, inte fungera som en checklista.

För redovisnings- och lönebranschen är detta särskilt tydligt i Länsstyrelsernas uppföljning av de administrativa kraven kopplade till penningtvätt. Tillsynen följer av lag och särskilda regeringsbeslut, medan regleringsbreven styr hur tillsynen ska bedrivas – med fokus på effektivitet, samverkan och ett riskbaserat arbetssätt.

Löneprocessen i fler dimensioner

Skatteverkets, SCB:s, Försäkringskassans och numera även Diskrimineringsombudsmannens behov gör att löneprocessen granskas i flera dimensioner samtidigt. Den stora förändringen ligger i att lönedata används parallellt för beskattning, förmåner, statistik och tillsyn enligt diskrimineringslagen.

Även om lönetransparensdirektivet inte nämns i något regleringsbrev har DO tillförts medel för att förbereda tekniska lösningar inför ett framtida genomförande av EU:s lönetransparensdirektiv. Det innebär att samma löneuppgift kan komma att bedömas utifrån olika regelverk och olika syften. Löneuppgifter har därmed blivit ett tvärfunktionellt myndighetsunderlag.

Myndighetssamverkan

I flera myndigheters regleringsbrev betonas vikten av gemensamma lägesbilder, informationsutbyte och samordnade insatser. Från och med den 1 december 2025 kan myndigheter dela mer information med varandra. Det innebär att en fråga kan initieras av en myndighet och följas upp av en annan. Det som upplevs som en enkel förfrågan kan därmed vara en del av ett större sammanhang.

Parallellt förbereds organisatoriska förändringar, såsom att DIGG blir en del av Post- och telestyrelsen eller att Bokföringsnämndens uppgifter inordnas i Revisorsinspektionen. Detta ska vara genomfört inför 2027.

Revisorsinspektionen får dessutom ett uttalat uppdrag att redovisa hur myndigheten har arbetat för att öka revisorers medvetenhet om vikten av att uppmärksamma och anmäla misstänkt korruptionsbrottslighet, samt hur den har verkat för ökad kunskap om olika brottsupplägg i syfte att motverka att revisorer utnyttjas inom ekonomisk brottslighet.

Riktning 2026

Regleringsbreven för 2026 pekar tydligt ut en gemensam inriktning. Myndigheterna ska samarbeta mer, använda data bättre och arbeta mer effektivt. De förväntas inte bara utföra sina egna uppdrag, utan också bidra till att staten som helhet fungerar. Informationsutbyte, tillsyn, digitalisering och förtroende ska hänga ihop.