Annons
Redovisning Redovisningsexperten har ordet

Är Reinfeldt anställd?

I sitt sommarprogram berättade Fredrik Reinfeldt bland annat att han har startat företag. Han hade lite roligt över sitt eget bolagsstämmoprotokoll där han var den ende aktieägaren, valdes till såväl ordförande som protokollförare samt att det i protokollet noterades att alla beslut fattats enhälligt.
Text: Claes Eriksson
Annons

När Fredrik ska upprätta årsredovisning ska han bland annat som tilläggsupplysning ange hur många anställda företaget har haft i medelantal. Jag vet inte, men gissar att det bara är Fredrik som bidrar till intäkterna i företaget. Hur många är då Fredrik räknat i medelantal anställda?

Många undrar över notkravet i 5 kap. 18 § årsredovisningslagen (1995:1554). Paragrafen anger att uppgift ska lämnas om medelantalet under räkenskapsåret anställda personer. Det kan inledningsvis noteras att kravet är kvar för samtliga företag efter de ändringar som träder ikraft 2016 samt även i redovisningsutredningens slutbetänkande. Upplysningskravet kommer med andra ord med stor sannolikhet att finnas kvar under obestämd tid.

Hur svårt kan det då vara? Det är klart att Fredrik är anställd. Han klarade ju av att vara både ordförande och protokollförare då kan han väl vara både arbetsgivare och anställd? Många tycker nog att frågan är enkel, men låt oss göra en liten teoretisk analys.

Själva lagparagrafen ger ingen vägledning hur själva beräkningen ska gå till. Propositionstexten till årsredovisningslagen hänvisar till att skrivningen i huvudsak överensstämmer med gamla aktiebolagslagen. Inget att hämta där heller.

Anställd enligt normeringen

Jag vänder mig då till Bokföringsnämndens (BFNs) normgivning. Här anförs både i K2 och K3 att medelantalet anställda ska beräknas enligt det allmänna rådet Gränsvärden. Här ska vi hitta svaret. Vi kan då börja med punkt 3 som definierar vad en anställd faktiskt är: ”Anställda är arbetstagare i företagets tjänst”. Vad menas med det? Jag vänder mig till kommentaren:

”I det allmänna rådet förtydligas vilka som ska behandlas som anställda (punkt 3). Definitionen av anställd motsvarar arbetstagarbegreppet i 1 § första meningen lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). En person är i likhet med LAS att anse som arbetstagare i företagets tjänst, och anställd enligt det allmänna rådet även om personen är undantagen från LAS, till exempel på grund av att arbetstagaren har en arbetsledande ställning. Definitionen omfattar också arbetstagare hos ett utländskt dotterföretag även om inte LAS gäller.

Eftersom definitionen av anställd i grunden överensstämmer med arbetstagarbegreppet enligt LAS, kan vägledning för tillämpningen av det allmänna rådet hämtas från arbetsrättslig praxis. Som anställd anses exempelvis arbetstagare i företagets tjänst som är verkställande direktör, men däremot inte den som bara fått i uppdrag att sitta i ett aktiebolags styrelse. Som anställd anses inte heller den som bara är uppdragstagare även om denne arbetar med samma uppgifter som anställda.”

I första stycket hänvisas till en definition i LAS. Som företagsledare för sig själv är man undantagen från reglerna i LAS. Det framgår däremot av kommentaren att även de som är undantagna från LAS ändå är att anse som arbetstagare i företagets tjänst. Utan att ge mig in på någon djupare analys av vare sig LAS eller vad Fredrik gör i sitt eget företag torde det vara så att Fredrik Reinfeldt är arbetstagare i sitt eget företags tjänst och därmed att betrakta som anställd.

Det andra stycket bör däremot noteras. Det är inte heller helt ovanligt att man funderar över om styrelseledamöter är anställda eller inte. Av andra citerade stycket ovan framgår att de inte är att betrakta som anställda om de enbart fått i uppdrag att sitta i styrelsen. Det kan däremot bli en annan bedömning om styrelseledamoten får ett uppdrag att genomföra något för bolagets räkning.

Det kan också noteras att det av andra styckets sista mening tydligt framgår att som anställda anses inte den som bara är uppdragstagare, inte ens om personen genomför samma uppgifter som en anställd.

Beräkning av medelantalet

Jag läser ut tre alternativa sätt att beräkna medelantalet anställda.

  1. Beräkning på individnivå som utvisar antalet heltidstjänster enligt de regler som gäller på arbetsplatsen,
  2. Summan av antalet arbetade timmar dividerat med normal årsarbetstid, eller
  3. Genomsnitt av antalet anställda personer vid två representativa tidpunkter.

Det framgår inte av normeringen att det ena sättet skulle vara överordnat det andra. Det synes möjligt att valfritt välja metod. Eftersom det finns tre olika sätt att räkna kan man tänka sig att man kommer till olika resultat beroende på val av metod. Det första som då slår mig är att företag som inte tillämpat K2 borde ha talat om på vilket sätt medelantalet anställda har räknats fram. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin sett en sådan upplysning.

Beräkning på individnivå

Låt oss återgå till Fredrik. Vi antar att han, likt de flesta nystartade företagare som ska försörja sig på sitt företag, jobbar motsvarande 150 procent av en normal anställning. Skulle första sättet att beräkna då utvisa att Fredrik i medelantal är 1,5? Kommentaren skiljer på personer som varit anställda på heltid, respektive deltid, säsongsbasis eller har slutat/börjat under året. För personer anställda på heltid anges att de kan beaktas per individ. Jag tolkar det som att det inte spelar någon roll om den anställde jobbat övertid. Personen räknas ändå som en. Jag är däremot öppen för andra uppfattningar i frågan.

Det som är svårt att få att hänga ihop är att för personer som inte jobbar heltid ska beaktas den tid för vilken lön eller annan ersättning har utgått från företaget i utbyte mot arbete. Man kan undra varför det inte ska ses på samma sätt för en heltidsanställd person? Jobbar en person 50 procent övertid och får betalt för det torde personen i medelantal bli 1,5. Jag håller däremot fast vid min tolkning ovan och säger, med de antaganden jag gjort, att Fredrik är i medelantal en person.

Har Fredrik däremot två deltidsanställda (50%) som jobbar övertid och totalt motsvarande 75 procent, blir dessa personer 1,5 person i medelantal. Hade båda varit heltidsanställda och ”slöat lite” på jobbet hade de ändå räknats som två.

För den som driver sitt eget bolag tycker jag att det första sättet att räkna innebär att man gör en bedömning utifrån förutsättningarna. Är det ett företag som drivs till 100 procent för att försörja sig själv kan det antas att man är heltidsanställd och ska räknas som en. Drivs företaget vid sidan av en annan anställning får en bedömning göras i vilken grad företagsledaren anses jobba i företaget. Observera att det inte spelar någon roll om lön har betalats eller inte.

Formel för Fredrik 150%:

RK-nr-5-2015-19

Beräkning utifrån arbetade timmar och normal årsarbetstid
Enligt denna metod är arbetade timmar den tid som företaget har betalat lön eller annan ersättning för i utbyte mot arbete. Oavlönat arbete ska inte beaktas. Här framgår också tydligt att arbetad övertid (oavsett om den har betalats eller inte) inte ska ingå i beräkningen av arbetstiden.

Vi återgår till Fredrik. Han jobbar 150 procent. Tar han ut lön räknas han som en, oavsett om han har tagit ut lön för sin övertid eller inte. Men om han inte tar ut någon lön alls (han kanske har fått avgångsvederlag från sitt tidigare jobb) då skulle han enligt en bokstavstrogen läsning inte ha utfört några arbetade timmar = noll i medelantal anställda.

En följdfråga på den bokstavstrogna tolkningen är hur man ska se det om Fredrik tagit ut en väldigt låg lön på årsbasis? Den är helt enkel inte rimlig i förhållande till antalet arbetade timmar. Regeln synes bygga på att detta förhållande (lön kontra arbetad tid) har betydelse, men övertid ska inte räknas med.

Min bedömning är att i de fall en företagsledare inte tar ut lön eller tar ut en förhållandevis låg lön kan man teoretiskt enligt denna alternativregel komma fram till att man inte är anställd. Jag menar däremot att det blir fel. Denna regel bör inte tillämpas i fall som till exempel Fredriks bolag.

En formel för Fredrik:

RK-nr-5-2015-20

Genomsnittet vid två representativa tidpunkter
Metoden går ut på att företaget vid två eller flera representativa tillfällen tar fram antalet anställda och beräknar medelantalet från detta. I Fredriks fall tycker jag att detta blir som i det första fallet, då bedömningen ska göras på individnivå. Min bedömning är därför att denna metod inte är tillämplig , eller i vart fall överflödig, i enmansföretag.

En formel i Fredriks fall skulle däremot troligen bli:

RK-nr-5-2015-21

Avrundning
Innan jag tar upp ett par andra aspekter som ligger utanför BFNs normgivning ett litet ord om avrundning. Det finns inget i lagtexten som anger att medelantalet ska avrundas. Jag har också sett årsredovisningar där medelantalet anställda har angetts med en decimal. BFN avrundar i de exempel som inkluderas i vägledningen till helt antal anställda. Min generella inställning till BFNs exempel är att den metod som anges däri kan, och oftast bör, användas. Om däremot skrivningarna i vägledningen ger uttryck för en annan möjlig väg torde även den, inom rimliga gränser, kunna användas.

Min uppfattning är med andra ord att det aldrig är fel att avrunda till jämnt antal anställda. Därmed inte sagt att det är fel att ange med en decimal heller.

Några andra aspekter

Om man lämnar de skrivna reglerna och istället funderar över syftet med reglerna är frågan om man landar i en annan bedömning. Regeln är inte särsvensk utan kommer från EU-direktivet. Där går inte direkt att läsa ut syftet. Man kan tänka sig att det ska vara möjligt att jämföra företag vad gäller anställda kontra personalkostnader, nettoomsättning eller resultat.

Ska det ställas i relation till personalkostnader borde normeringen styra mer utifrån vad lön har betalts ut för. Nu vet man inte vid en jämförelse mellan två företag med samma personalkostnad där det ena har åtta i medelantal anställda och det andra tio, om det med färre angivna anställda är effektivare eller om de jobbar övertid.

För enmansföretag blir relationer mot lön i princip alltid ointressanta. En ensamföretagare väljer hur och i vilken omfattning ersättning ska tas ut från företaget. Företagaren kan till exempel välja att ta ut utdelning istället för lön.

Ska det ställas i relation mot nettoomsättning borde normeringen styra mer utifrån faktiskt arbetade timmar oavsett om lön betalats eller inte. Med samma företag som exemplifieras ovan vet man nu inte om företaget med färre anställda är effektivare eller om de jobbar övertid.

För enmansföretag kan denna jämförelse ha större relevans. Oavsett metod ovan är det svårt att se att ett företag som inte har någon omsättning skulle komma fram till att de i medelantal har en anställd. Det kan förekomma i nystartade företag om metod 1 tillämpas, men i så fall blir det relevant. Det förutsätter däremot att företagen inte tillämpar den teoretiska möjligheten att ange noll anställda då de inte har tagit ut någon lön.

Ett annat exempel där företaget kanske har en begränsad nettoomsättning är ett företag där det tidigare bedrivits verksamhet som gett bra överskott. Företagsledaren har nu gått i pension och bedriver en lite värdepappershandel med det insamlade vinsterna. Det kan i sig generera stor omsättning, men arbetsinsatsen torde inte motivera att företagsledaren ska se sig själv som anställd.

En person som har ärvt en fastighet kanske inte kan så mycket om det. All förvaltning tas in på entreprenad. Ägaren tittar till rapporterna någon gång i månaden och tar dessutom löpande ut en liten lön. Anställd eller inte? Inte säger jag. Jag tycker helt enkelt att en bedömning ska göras av om nedlagd tid motsvarar en anställning.

Slutsats

För den totala statistiken torde det ha begränsad betydelse att företagen kanske räknar på lite olika sätt då medelantalet anställda ska tas fram. Är man med och analyserar företag vid till exempel förvärvssituationer kan det vara bra att ta reda på hur företaget har beräknat antalet anställda för att göra korrekta analyser av nyckeltal kopplade till antalet anställda.

Vad gäller enmansföretag är min uppfattning att företaget har att avgöra om personen ifråga har jobbat i relevant omfattning för att bedömas som en eller inte. Lön och arbetstid är av underordnad betydelse.

Min slutsats är att Fredrik Reinfeldt, och de personer som är i hans situation, i medelantal är en anställd person.

Aktuella artiklar
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons