”Sedan gammalt tillbaks”….

…är det den konkurrensutsatta industrin som är först i raden med att förhandla fram nya avtal om löner och anställningsvillkor på arbetsmarknaden. Industrin sätter sedan ”märket” för övriga branscher. Det finns omkring 670 kollektivavtal om löner och anställningsvillkor på den svenska arbetsmarknaden. Av dem ska 485 avtal förhandlas om under 2020, vilket i storleksordning berör 3 miljoner medarbetare.

I praktiken har avtalsrörelsen varit igång sedan början av året med förberedelser och samordning på arbetsgivarsidan respektive arbetstagarsidan. Traditionen bjuder sedan att parterna utväxlar sina krav och bud dagarna före julhelgen, för att sedan dra igång formella förhandlingar i januari. De normerande avtalen inom industrin löper ut den 31 mars 2020 och till dess måste alltså en uppgörelse vara på plats.

Hur ser då spelplanen ut?

Arbetsgivarsidan har tydligt markerat att Avtal 2020 är avgörande för Sveriges framtida konkurrenskraft och framhåller vikten av att hålla kontroll på lönekostnadsökningarna. I sammanhanget är det också viktigt att väga in den senaste tidens avmattning av konjunkturläget.

Facken inom industrin har å sin sida signalerat krav på löneökningar på 3 procent, som motsvarar cirka 900 kronor på en genomsnittlig lön, med en lägsta löneökning med minst 530 kronor. Man yrkar också fortsatta avsättningar till så kallade flexpension/deltidspension och att åtgärder vidtas för att stärka arbetsmiljön och jämställdheten.

Vad gäller för företag som inte är bundna av kollektivavtal (eller så kallade hängavtal)?

Många mindre företag är inte bundna av kollektivavtal och behöver i formell mening därmed inte följa den modell för lönerevisioner som föreskrivs i kollektivavtalen. Ett gott råd till dessa arbetsgivare är ändå att försöka hålla sig uppdaterade kring vad kollektivavtalet i aktuell bransch föreskriver. Genom att i största möjliga mån följa avtalets nivåer gällande löneökningar, pensioner och andra villkor uppfyller man kriterierna för att vara en ”schysst arbetsgivare” och man undviker därmed risken för att hamna i framtida konflikter.

Hur slutar det?

Senast det begav sig träffade parterna ett treårsavtal, 2017–2020, med en avtalskostnad för perioden på 6,5 procent. Av de 6,5 procenten utgjorde 6 procent löneökningsutrymmet för treårsperioden.

I skrivande stund är det så klart omöjligt att förutsäga utkomsten av förhandlingarna, men jag tror att parterna – trots ett högst knepigt läge – ändå landar avtal i slutet av mars 2020. Ska jag ägna mig åt kraftig spekulation, och utan att vilja bli citerad, talar mycket för att man enas om en ettårsuppgörelse till ett avtalsvärde i trakterna av 2 procent.