Systemet för handel med utsläppsrätter lanserades 2005 och har levererat klart bättre än målsättningen, se nedanstående graf.

Systemet har syftet att ge ekonomiska incitament för att minska föroreningarna. Ju mindre du släpper ut, desto mindre betalar du. I normala fall måste företagen köpa utsläppsrätterna genom auktioner. Priset påverkas av tillgång och efterfrågan.

Kraftig minskning

EU:s koldioxidutsläpp har således minskat kraftigt och trenden fortsätter. Trots det är det en svaghet i systemet att det inte har täckt alla utsläpp. De 13 000 industriella anläggningar och flera hundra flygbolag som ingår i systemet svarar för cirka 40 % av de totala utsläppen inom EU. Väg- och sjötransporter har inte ingått. Inte heller användning av arbetsmaskiner, jordbruk och uppvärmning av bostäder. Det ska det bli ändring på nu. Sjöfarten ska gradvis inkluderas och vara fullt infasad 2026. En ny utsläppshandel för uppvärmning av byggnader och vägtransporter förväntas införas 2027, men kan eventuellt komma att senareläggas till 2028. Avfallsförbränning kan komma att inkluderas fullt ut från 2028. Det här är stora steg i riktning mot minskade koldioxidutsläpp! Dessutom ska utsläppsminskningen framöver ske i ännu snabbare takt så att utsläppen 2030 ska ha minskats med 62 % jämfört med 2005. Tekniken för detta är att mängden utsläppsrätter – och därmed utsläppen – minskas i snabbare takt än tidigare. Detta enligt en ny överenskommelse i december 2022. Från 2050 ska inte ett enda gram koldioxid tillföras atmosfären, netto.

För att motverka att produktionen flyttar till andra delar av världen kommer en slags klimattullar införas så att koldioxidpriset så långt möjligt blir detsamma oavsett var i världen materialet framställs.

Medborgarnas beslut

Systemet med utsläppsrätter medför att medborgarna själva, i stället för politikerna, kommer prioritera mellan olika utsläpp. Om man exempelvis vill flyga till Medelhavet måste flygbolaget köpa ytterligare utsläppsrätter, något som givetvis hamnar på flygpriset. Ett alternativ skulle annars vara att politikerna bestämmer att flygresorna ska ned med en viss procentenhet, men sådana beslut behövs alltså inte längre.

Tekniska förändringar

Det kommer dock i mycket liten utsträckning vara konsumenterna som behöver ändra beteende. OECD-ländernas samarbetsorgan på energiområdet, International Energy Agency (IEA), har studerat vilka förändringar som behöver göras för att världen ska komma till ett nettotillstånd om noll 2050. Knappt 40 % av utsläppsminskningarna kommer att komma från tekniska förändringar som inte involverar konsumentbeslut – till exempel att stålindustrin ställer om till fossilfri produktion. Ytterligare 55 % kommer vara från teknikskiften som visserligen involverar konsumentbeslut men inte kräver ändrade beteenden, till exempel att bensinbilar byts ut mot elbilar eller att solceller installeras hemmavid. Andelen utsläppsminskningar som kommer involvera ändrade konsumentbeteenden är således låg och avser till exempel färre affärsresor med flyg, lägre fart på vägarna och mer materialåtervinning.

Nationell nivå

När det nu finns ett EU-tak för utsläpp spelar det mindre roll vad politikerna gör på nationell nivå. Så hur är det nu då, finns det skäl att skrota vår svenska koldioxidskatt? Nej, knappast redan nu men kanske när vi har ett fullt ut fungerande system för handel med utsläppsrätter – gissningsvis runt 2030.

Avslutningsvis kan vi konstatera att politikerna i EU gör jättemycket för att minska koldioxidutsläppen och att vi därför kan se framtiden an med tillförsikt.