Jag har tidigare redogjort för två mål där prövningstillstånd har begärts i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) med hänvisning till befrielsereglerna (nedskrivning och koncernbidrag). I båda målen ansåg HFD att företagen inte hade lämnat oriktig uppgift. Enligt HFD var det närmast uteslutet att deklarationerna skulle ha godtagits utan närmare granskning. Att underrätterna inte beviljade befrielse på grund av liten risk för skatteundandragande är både oroande och alarmerande med tanke på vad HFD uttryckt om risken (närmast uteslutet) att felet inte skulle ha upptäckts.

Nu har HFD meddelat prövningstillstånd för ytterligare ett mål om skattetillägg.

Frågan i julklappsmålet

Region Västerbotten redovisade ett för lågt underlag för särskild löneskatt på pensionskostnader (SLP). Regionen redovisade den skatt som skulle betalas i stället för underlaget för skatten. Det är troligtvis ett mycket vanligt fel.

Skatteverket beviljade befrielse med halva beloppet. Regionen överklagade och yrkade hel befrielse. Som skäl framfördes att det deklarerade underlaget för SLP avvek kraftigt från föregående års underlag. Förvaltningsrätten satte ner skattetillägget till en åttondel av fullt skattetillägg.

Kammarrätten i Sundsvall 2025-04-07, mål nr 2719-2720-24

Skatteverket överklagade domen och framförde bl.a. följande.

”Omständigheter som att det har varit förhållandevis lätt att upptäcka felet eller risken för definitivt skatteundandragande varit liten ska såleds inte beaktas i proportionalitetsbedömningen”.  

Det Skatteverket framför är svårt att förstå eftersom bedömningen är i konflikt med både praxis och uttalanden i lagens förarbeten (RÅ 2009 ref. 73 och prop. 2014/15:131).

Kammarrätten ändrade förvaltningsrättens dom och fastställde Skatteverkets beslut. Som skäl framfördes att hänsyn inte ska tas till de underlag som regionen hänvisat till, d.v.s. föregående års inkomstdeklaration.

Kommentar till kammarrättens motivering

Kammarrätten menade att uppgifterna i föregående års deklaration inte skulle beaktas vid en prövning av befrielsereglerna. Det motiverades med att det exemplifieras i förarbetena vad som kan vara befrielsegrundande kontrollmaterial. Det som exemplifieras i förarbetena är uppgifter som ett handelsbolag lämnar för delägarnas beskattning och kontrollmaterial från andra stater. Att lagstiftaren exemplifierat visst kontrollmaterial innebär naturligtvis inte att andra uppgifter är uteslutna. Det borde vara väl känt av den som arbetar som domare i kammarrätten.

Enligt min mening finns det dessutom goda skäl att jämföra t.ex. handelsbolagets uppgiftslämnande med uppgifter i föregående års deklaration. Det är i båda fallen lättillgängliga uppgifter. Det är också uppgifter som inte kräver någon bedömning eller värdering. En annan viktig omständighet är att uppgifter i föregående års deklaration till och med kan vara en avstämningsuppgift. Det vill säga en uppgift som ska prövas om det är en oriktig uppgift. Några skäl, utöver fiskala, som talar mot att uppgifter i föregående års deklaration inte kan vara kontrollmaterial är svårt att se.

Uppenbart felaktig uppgift

Genom att kontrollera underlaget för SLP i föregående års deklaration borde man till minst 99 procents säkerhet kunna fastställa att uppgiften var felaktig. Det måste naturligtvis vara helt uteslutet att regionen skulle ha minskat sitt underlag för SLP från föregående år med runt 80 procent. För det krävs det att mer än halva arbetsstyrkan hade sagts upp.

Sannolikt, utifrån att Skatteverkets digitala kontroller ska hålla hög kvalité, var det uppenbart för Skatteverket att underlaget för SLP var felaktigt. Kanske var det därför man menade att det saknade betydelse för oskälighetsbedömningen att det var ”förhållandevis lätt att upptäcka felet eller risken för definitivt skatteundandragande var liten”

Avslutande kommentarer

Varför skulle sådant kontrollmaterial som används vid Skatteverkets kontroll för att hitta granskningsvärda deklarationer inte också ses som kontrollmaterial vid en prövning av oskälighetskriteriet? Det är inte logiskt. Det är inte heller förenligt med att befrielsereglerna ska tillämpas nyanserat och generöst.

Det är naturligtvis omöjligt att förutse hur HFD kommer att se på frågan. Jag skulle bli mycket förvånad om uppgifter i föregående års inkomstdeklaration inte anses utgöra ett sådant kontrollmaterial som ska beaktas vid en oskälighetsprövning. Det vill säga vid en prövning om det är liten risk för skatteundandragande.