Kan kreditering av kundfakturor inkomstbeskattas hos företagsledaren? 

Det har blivit allt vanligare att företag krediterar kundfakturor. Det beror på att Skatteverkets och underrättens bedömning av beviskravet för att avdrag ska medges för nedskrivning är närmast obegripligt. Beslut och domar följer inte heller Skatteverkets rättsliga vägledning. För att inte riskera att hamna i tidsödande och kostsamma processer med Skatteverket väljer därför många företag helt enkelt att kreditera fakturor när det är osäkert om betalning kommer att erhållas eller om kunden har synpunkter på fakturan. 

Efter en process i underrätten är frågan om det numera ens är säkert att kreditera kundfakturor. Skatteverket har nämligen i ett ärende beslutat att företagsledaren ska inkomstbeskattas och att arbetsgivaravgifter ska betalas för krediterade kundfakturor. Nu tror du kanske att det är ett aprilskämt? Sorgligt nog är det inte det. Eftersom det inte är ett skämt undrar du kanske hur Skatteverket har motiverat ett sådant beslut. 

Skatteverket menar att uttagsbeskattning ska ske eftersom det inte kan anses affärsmässigt motiverat att kreditera sina kunder. Man menar att företaget i stället borde ha drivit in sina fordringar. Vidare anser man att krediteringen är en oredovisad intäkt och att företagsledaren därför med stöd av RÅ 80 1:56 ska inkomstbeskattas. 

Finns det någon som helst verklighetsförankring i beslutet? 

Att ett företag eller dess företagsledare inte kan beskattas för att ha gjort dåliga affärer borde vara en självklarhet. Hur ska t.ex. en skattehandläggare som aldrig drivit näringsverksamhet med rimlig rättssäkerhet kunna ifrågasätta ett affärsmässigt val av en näringsidkare som framgångsrikt drivit företag i 20–30 år. Dessutom uttryckts det i förarbetena att uttag ”givetvis” inte föreligger om företaget har gjort en ”dålig affär” (prop. 1998/99:15 s. 292). 

En intressant fråga är hur en kreditering av en faktura kan vara en oredovisad intäkt. Det vill säga hur kan en bokförd kostnad vara en oredovisad intäkt? Det är naturligtvis inget annat än rena fantasier som grundar sig på okunskap. En okunskap som bottnar i att Skatteverket avskaffat den tidigare mycket uppskattade internutbildningen och ersatt den med teamarbete. Detta är ett tydligt bevis på vad avsaknad av utbildning kan leda till. 

En annan intressant fråga är hur RÅ 80 1:56 kan ligga till grund för att inkomstbeskatta företagsledaren. I den aktuella domen hade det fastställts att ett företag hade sålt varor utan att ta upp intäkten i redovisningen. Därmed ansågs ersättningen ha tillgodogjorts huvudaktieägaren. Det är ett mysterium hur någon utifrån denna dom kan anse att kreditering av kundfakturor ska beskattas på samma sätt som om någon struntat i att bokföra (utelämnat) en försäljning och i stället stoppat pengarna i egen ficka. Troligtvis är handläggarnas bedömning ett resultat av ett fantasifullt teamarbete kombinerat med avsaknad av den mest grundläggande kunskapen. 

Varken förvaltningsrätten eller kammarrätten gjorde någon ändring i Skatteverkets beslut. Kammarrätten ansåg emellertid att en enstaka kreditering kunde anses vara affärsmässigt motiverad¹. Underrätten delade alltså Skatteverkets bedömning att en kreditering av fordringar inte är en bokförd kostnad utan en oredovisad inkomst som företagsledare kan intäktsbeskattas för. 

Finns det grund för uttagsbeskattning av moms? 

Det har även påförts moms på utställda kreditfakturor. Beslutet motiveras inte, utöver en allmän hänvisning till olika bestämmelser i momslagen. Jag är tyvärr inte det minsta förvånad. Sorligt nog är det så här som det ser ut idag i mängder av domar i underrätten. Den enskilde måste därför allt för ofta gissa på vilka grunder domarna fastställts  

Kriminaliserar ekobrottsmyndigheten årsredovisningslagen? 

Ekobrottsmyndigheten har nu lämnat in en stämningsansökan. De menar att företagsledaren har åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att ”felaktigt bokföra” ”fakturor som kreditförluster”.  

En nedskrivning av en krediterad fordran kan naturligtvis inte underlåtas med motiveringen att Skatteverket anser att det är en dålig affär att kreditera kundfakturor. Att det är ett krav enligt årsredovisningslagen att skriva ner fordringar som krediterats kan det knappast vara någon tvekan om. Att inte skriva ner fordringar som krediterats är däremot brottsligt. Därför kan jag inte tolka det på annat sätt än att Ekobrottsmyndigheten menar att det är brottsligt att följa årsredovisningslagen.  

Galenskapen stannar inte där 

I målet hade skulder, mellan vuxna familjemedlemmar som arbetade heltid i företaget, justerats genom att låta viss del av lönen betalas till annan än den som arbetat och tjänat in lönen. Skatteverket beskattade den som fått betalningen. Den skattskyldige hänvisade till Skatteverkets rättsliga vägledning där det utifrån praxis anges att ersättningen är skattepliktig även om man frivilligt avstår från lönen. Varken Skatteverket eller underrätten tog någon hänsyn till detta och gjorde i stället sin egen (naturligtvis dolda) tolkning av gällande rätt. Enligt Ekobrottsmyndigheten var det också grund för åtal enligt skattebrottslagen. Ekobrottsmyndigheten menar alltså att det även är brottsligt att följa Skatteverkets rättsliga vägledning.