Kan lönebeskattning ske för krediterade fordringar?

Jag har bevakat ett mål där en företagsledare lönebeskattades för att bolaget hade krediterat kundfordringar (KR Sundsvall 2024-04-12, mål nr 710–712-23). Beskattning beslutades i två steg. Först uttagsbeskattades företaget med motiveringen att det var en dålig affär att kreditera fordringarna. Skatteverket skriver att: ”genom kreditnotorna har bolagets omsättning minskat och det har kommit bolaget till del”.  Det är svårt att förstå hur en minskad omsättning kan komma bolaget till del.

I lagens förarbeten uttrycks att uttag ”givetvis” inte föreligger om företaget har gjort en ”dålig affär” (prop. 1998/99:15 s. 292). Även om man inte känner till lagstiftarens intentioner borde alla med sunt förnuft inse att dåliga affärer inte kan beskattas. För kan det beskattas är det naturligtvis inte möjligt att driva företag i Sverige!

I steg två beskattades företagsledaren med hänvisning till RÅ80 1:56. Skatteverkets skriver att företagsledaren ska beskattas för ”medel som obehörigen uteslutits från bokföringen”. 

Några medel har naturligtvis inte uteslutits. Vad man egentligen menar är att företaget ”uteslutit” inkomster som kanske kunde ha erhållits vid bättre affärsverksamhet. Dessa fiktiva inkomster skulle alltså lönebeskattas hos företagsledaren.

Vad var förvaltnings- och kammarrätternas bedömningar?

Förvaltningsrätten skriver att företagsledaren har: ”uteslutit intäkter från bolagets bokföring och att han därför i enlighet med fåmanspresumtionen (se RÅ 1980 1:56) ska beskattas för det undandragna beloppet som lön.” Kammarrätten skriver att: ”medel uteslutits från bokföringen och att dessa medel ska beskattas som lön. ”

Några affärshändelser har inte uteslutits från bokföringen. Eller menar domstolen att bolaget borde ha bokfört intäkter som det kanske kunde ha haft eller möjligen kan få i framtiden om man gjort bättre affärsmässiga bedömningar? Enligt min mening vore sådan bokföring av fiktiva intäkter ett bokföringsbrott.

Både förvaltnings- och kammarrätten ansåg alltså att lönebeskattning kan grundas på spekulationer om eventuella inkomster vid bättre genomförda affärer. Det krävdes alltså inte faktiska händelser och att medel faktiskt betalats till företagsledaren.

Vad kan lönebeskattas enligt lagen?

Löner och förmåner som erhållits på grund av tjänst ska beskattas (11 kap. 1 § IL). Beskattning ska ske när inkomsten kan disponeras eller på något annat sätt ”kommit den skattskyldige till del” (10 kap. 8 § IL). Genom att lagen uttrycker att inkomsten ska ha kommit till del är det svårt att tolka att även fiktiva inkomster som kanske kunde ha kommit den skattskyldige till del skulle omfattas.

Vad är det affärsmässiga värdet av att behålla kunder?

När det beskattningsbara beloppet beräknades beaktades inga alternativkostnader. Till exempel uttryckte bolaget att det fanns en väsentlig risk att förlora kunder om fordringarna drevs in. Inte bara de kunder som inte hade betalat sina fakturor, utan även andra befintliga och framtida kunder.

Att försätta kunder som man haft en långvarig affärsrelation med i konkurs för några tusenlappar är kanske inte det bästa sättet att värna om sitt varumärke. Skatteverkets menade dock att det ”affärsmässiga värdet av att behålla sina kunder måste ifrågasättas”.

Vad är Skatteverkets officiella uppfattning?

I detta fall är det naturligtvis av största betydelse att få klarhet i Skatteverkets officiella uppfattning. Är det en kontroll som också andra kan förvänta sig? Därför ställde jag, efter att ha nekats en muntlig diskussion, en skriftlig fråga.

Jag frågade: om ett företag och en företagsledare kan beskattas på grund av att företaget har fattat ett ekonomiskt dåligt beslut att kreditera kundfordringar.” Skatteverket svarade att frågorna var ”alltför oklara eller bristfälliga för att vi ska kunna göra en rättslig bedömning av dem.” Någon skyldighet att besvara frågorna förelåg därför inte.

Att man inte vill besvara frågor är något vi känner igen från reportaget i Aftonbladet om affärsmannen som betalade 125 procent i skatt.

Går det inte svara på en sådan rak och tydlig fråga kan man undra vilka frågor som kan besvaras. För mig är det uppenbart att man inte ville svara på frågan. Medborgarnas möjlighet till en rättssäker process är helt enkelt underordnat någon annan målsättning eller prioritering. 

Är Sverige ett rättssäkert land?

En befogad fråga är hur någon kan anse att beskattning kan ske utifrån spekulationer om inkomster som kanske kunde ha kunnat komma någon till del vid bättre affärsmässiga beslut. Vem vet, kanske kommer Skatteverket även att beskatta investeringar som bedöms vara en dålig affär. Kanske har du investerat i räntebärande fonder, när det har varit en bättre affär att investera i aktier? Kan dubbelbeskattning ske för en bra investering, kan väl en dålig investering också beskattas? Inget förvånar mig längre.

Jag tror att var och en förstår att det inte är värdigt ett demokratiskt land att beskatta eller fälla någon för brott utifrån spekulationer om fiktiva inkomster. Självklart måste det krävas en verklig händelse. Men nu har alltså domstolarna ansett att det går att beskatta och fälla någon för brott utifrån spekulationer. Spekulationer om vad som kanske kunde ha hänt om företaget enligt Skatteverkets uppfattning vidtagit affärsmässigt klokare beslut. Då finns det skäl att vara försiktig med att kritisera rättssäkerheten i andra länder.