I det aktuella målet hade ett aktiebolag felaktigt inte återfört nedskrivning av finansiella anläggningstillgångar till beskattning. Enligt Skatteverket är det aktuella felet ett av de fem vanligaste felen som görs av aktiebolag. Felet upptäcks också med mycket enkla digitala kontroller och träffsäkerheten är mycket hög (kanske 97-99 %). Eftersom alla deklarationer kontrolleras digitalt utreds också alla fel.

Oriktig uppgift eller befrielse – vad är skillnaden?

Om en oriktig uppgift lämnas i en deklaration kan skattetillägg tas ut. En uppgift ska dock inte anses oriktig om uppgiften uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut. I praxis har det ansetts gälla om det är närmast uteslutet att felet skulle ha godtagits utan närmare utredning.

Har oriktig uppgift lämnats kan befrielse från skattetillägg medges om det anses oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Det gäller till exempel om felet har berott på en felbedömning av en svår skatterättslig fråga. Det kan också bli aktuellt med befrielse om det föreligger stor upptäcktsrisk för den felaktiga uppgiften.

Det saknas vägledande praxis som klargör vad det är för skillnad mellan när det å ena sidan anses närmast uteslutet att Skatteverket inte skulle utreda uppgiften och å andra sidan när befrielse kan medges på grund av stor upptäcktsrisk. En viktig skillnad bör vara att befrielsereglerna ska tillämpas nyanserat och generöst. Utifrån förarbetsuttalanden torde det också skilja sig vilken information som ska beaktas vid en kontroll. När det ska prövas om stor upptäcktsrisk föreligger är det rimligt att alla uppgifter som kan användas i Skatteverkets kontrollverksamhet beaktas. När det gäller oriktig uppgift kan det var rimligt att endast uppgifterna i den felaktiga deklarationen beaktas.

I och med att prövningstillstånd har beviljats är förhoppningarna stora att HFD ska bringa klarhet i frågan. För den som har ett liknade pågående mål kan det kanske vara värt att begära att processen pausas till dess HFD fattat ett beslut.

Vilken betydelse har Skatteverkets arbetssätt för upptäcktsrisken?

En viktig fråga som ska prövas är vilken betydelse Skatteverkets arbetssätt att granska inkomstdeklarationer har vid en prövning av befrielse på grund av stor upptäcktsrisk.

Skatteverket framför i ett ställningstagande att det inte kan ”anses vara rimligt att förvänta sig att Skatteverket inom ramen för den årliga kontrollen ska ha tid och resurser att hitta och utreda alla de deklarationer där en nedskrivning inte har återförts till beskattning och lägga en sådan kontroll till grund för befrielse från ett skattetillägg.”

Givetvis är det ingen som förväntar sig att Skatteverket ska ägna resurser åt att pröva befrielsegrunderna för deklarationer som inte ska granskas. Har en utredning däremot visat att en oriktig uppgift har lämnats ska självklart frågan om befrielse prövas. Skrivningen är därför irrationell. Innebörden av ställningstagandet är dessutom att det aldrig kan bli aktuell med befrielse på grund av stor upptäcktsrisk.

Hur rättssäkert är det med slumpmässig tolkning av befrielsereglerna?

I ett ställningstagande från Skatteverket behandlas skattetillägg vid felaktig redovisning av särskild löneskatt på pensionskostnader. Enligt ställningstagandet ska skattetillägget normalt sättas ned till en fjärdedel av ett fullt skattetillägg om företaget har missat att redovisa underlaget för särskild löneskatt på pensionskostnader.

Felet upptäcks på samma enkla och effektiva sätt som vid nedskrivning av finansiella anläggningstillgångar genom att kontrollera två rutor i deklarationen. Mot denna bakgrund är en rimlig fråga varför dessa båda transaktioner inte ska behandlas lika. En slumpmässig prövning av befrielsereglerna kan inte gärna uppfylla medborgarnas förväntningar på rättssäkerhet.

Befrielse på grund av nära samband

Utöver att inte återföra en nedskrivning av finansiella anläggningstillgångar till beskattning har bolaget felaktigt beskattats för en skattefri kapitalvinst vid avyttring av näringsbetingade andelar. Av någon anledning rättade Skatteverket bara det fel som minskade resultatet. Det uppenbara fel som ökade företagets resultat ändrades inte. Att Skatteverket inte rättade det uppenbara fel som var till företagets nackdel är alvarligt och föder frågan om kunskap och moral.

Mot bakgrund av att bolaget även gjort fel till dess nackdel begärdes befrielse med hänvisning till RÅ 2005 ref 7. Enligt denna dom har det ansetts oskäligt att påföra skattetillägg då två felaktiga uppgifter, som har ett nära samband, inte har ett lett till någon skattevinst. Skatteverket motsatte sig dock befrielse med motiveringen att det var två olika frågor och att det inte förelåg någon kvittningsrätt.

Frågan om det föreligger kvittningsrätt har betydelse för om en oriktig uppgift har lämnats. Kvittningsrätten har däremot inget att göra med oskälighetskriteriet enligt befrielsereglerna. Skatteverkets motivering är därför felaktig. En intressant fråga är varför kammarrätten inte framförde någon egen tolkning i denna fråga. Delade man möjligen Skatteverkets bedömning att befrielse inte kunde medges eftersom det inte förelåg kvittningsrätt?

Varför utreddes inte målet?

Att förvaltnings- och kammarrätten inte ser till att utreda målet som lagen kräver är tyvärr inte ovanligt. I här aktuellt mål hölls muntliga förhandlingar i kammarrätten. Där framförde bolaget att omständigheterna i målet i allt väsentligt överensstämde med de i RÅ 2003 ref 4. Skatteverket framförde att de inte delade denna bedömning och att man hade gjort sin egen bedömning i denna fråga.

I en objektiv och rättssäker rättsprocess hade domarna naturligtvis varit intresserade och efterfrågat vad Skatteverkets bedömning faktiskt var och hur man kommit fram till det.  Det gjordes emellertid inte. Eftersom kammarrätten i domskälen endast framförde att man delade förvaltningsrättens bedömning är det okänt vad Skatteverket menade. Därmed är det också okänt på vilka grunder kammarrättens dom vilar.

Kan tillämpningen av befrielsereglerna bli mer rättssäker?

Skattetillägg är ett straff enligt Europakonventionen. För att svenska regler ska vara förenliga med Europakonventionen ska befrielsereglerna tillämpas nyanserat och generöst. Att så inte sker framgår med all tydlighet av en utredning av stiftelsen Rättvis skatteprocess. Utredningen visar att befrielsereglerna endast tillämpats i 1,8 procent av över 1 000 granskade mål. I endast 17 procent av målen motiverades varför befrielse inte medgetts.

Mot bakgrund av att prövningstillstånd nu har beviljats finns det stora förhoppningar att HFD ska ge så tydlig vägledning att förvaltnings- och kammarrätten i framtiden kommer att tillämpa befrielsereglerna enligt Europakonventionens artikel 6 och lagstiftarens intentioner. Det vill säga nyanserat och generöst i stället för restriktivt. En välskriven dom kan därför vara en av de viktigaste på flera decennier, eftersom den kommer att ha betydelse för samtliga skattskyldiga.