Lars Calmfors är forskare vid Institutet för Näringslivsforskning och professor emeritus vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet. Han är en flitigt anlitad expert när det kommer till finanspolitiska frågor. Bland annat är han en av tio deltagare i Omstartskommissionen som tillsattes under våren med uppdrag att analysera svåra utmaningar i coronapandemins spår och lämna konkreta förslag till reformer.

Berätta om Omstartskommissionen och det uppdrag ni haft!
– Omstartskommissionen tillsattes av Stockholms Handelskammare med syfte att lämna konkreta reformförslag inom tio viktiga politikområden för att det svenska samhället och ekonomin snabbt ska kunna byggas upp igen. Det är inte ovanligt att grupper tillsätts för att gemensamt arbeta fram förslag, det ovanliga i det här fallet var att alla tio experter jobbade självständigt med sina respektive expertområden. Var och en står således i princip bara för sin egen text. Trots det tycker jag att våra förslag är förvånansvärt samstämmiga. Mitt bidrag i rapporten heter Finanspolitik för ett starkare Sverige.

Hur bör Sveriges framtida finanspolitik utformas?
– Det som är viktigt är att skilja mellan olika tidsperspektiv. I den akuta krisen i våras var det inte fråga om någon traditionell konjunkturpolitik för att hålla efterfrågan uppe. I stället tog staten på sig rollen som försäkringsgivare gentemot företag, hushåll och kommuner för att hålla inkomsterna uppe. Detta genom till exempel omsättningsstöd, stöd för korttidspermitteringar, utökade statsbidrag till kommunerna och högre a-kassa till arbetslösa. Det kommer nu fler stöd under hösten.

– Jag tror vi kommer att vara påverkade av den här pandemin åtminstone ett par år framåt men sannolikt mindre än i våras. Det gör det viktigt att vrida finanspolitiken mot att i högre grad stödja efterfrågan igen. Nu finns det också mer tid till att tänka på långsiktiga verkningar, det fanns det inte i våras, då gällde det att snabbt förhindra en akut kollaps. Nu måste vi inrikta oss mer på åtgärder som rustar ekonomin för framtiden. Vi kan inte under längre tid subventionera inaktivitet på det sättet som vi gör nu, till exempel genom korttidspermitteringarna.

– Permitteringsstödet snedvrider konkurrensen till förmån för existerande företag där arbetsvolymen minskat och till nackdel för expanderande företag. Sådana stöd tycker jag vi ska dra ner på, kanske redan under hösten. Det bör också ställas högre krav på att de som korttidspermitteras ska utbilda sig för att stödet ska betalas ut. Alternativt kan stödnivån vara högre om det finns ett utbildningsinnehåll.

– Jag tror heller inte på att alla existerande jobb ska skyddas. En del jobb ska försvinna och ersättas av nya på en dynamisk arbetsmarknad. Detsamma gäller företag, de måste anpassa sig till nya villkor och det ska ske en strukturomvandling när olika efterfrågemönster ändras. Jag skulle vilja se förstärkta anställningsstöd, till exempel i form av mer generösa villkor för nystartsjobb för dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Sänkta sociala avgifter som begränsas till nyanställningar som ökar sysselsättningen i företagen är en annan lämplig åtgärd, liksom investeringsstöd för att hålla uppe investeringarna. Sedan behövs såklart mer pengar till vård och omsorg, det är bra konjunktur­politik tycker jag.

Lars Calmfors

Vad kommer omstartskommissionens rapport att leda till?
– Det är ett inlägg av många i debatten, förhoppningsvis kommer det att ha påverkan i riktning mot kloka beslut. Jag vet att Finansdepartementet är intresserat av det avsnitt jag skrev och ser det som potentiellt värdefull input. Coronapandemin började som en hälsokris men har i allra högsta grad också blivit en ekonomisk kris.

Tycker du att åtgärderna under corona­pandemin varit de rätta?
– Det tycker jag i det stora hela så här långt. Det gick kanske lite trögt i början men det är inte så konstigt, vi stod inför en helt ny situation. Jag ger politikerna högt betyg för den ekonomiska politiken, däremot blir betyget uselt när det gäller smittbekämpningen.

Vi har betalat ett onödigt högt pris när det gäller antalet smittade, svårt sjuka och döda. Vi hade kunnat hantera situationen betydligt bättre genom tidiga åtgärder som hade varit förhållandevis billiga. Till exempel att sätta dem som kom hem från Italien efter sportlovsveckan i karantän även om de inte hade några symptom. Dessutom var vi sena med förbud mot större folksamlingar. När Danmark stängde ner arrangerade vi Melodifestivalen på flera orter. Jag tycker att regeringen abdikerade från sitt ansvar, man vågade inte styra som i de flesta andra länder. Dock tycker jag att vi gjorde rätt som inte stängde ner förskolor och grundskolor. Stängning hade inneburit dels att många föräldrar inte kunnat jobba, dels – och ännu viktigare – stora förluster i form av utebliven kunskapsinlärning med förmodligen stora negativa framtida konsekvenser.

– Vad gäller de offentliga finanserna så ser de inte ut att försvagas så mycket som man först förutspådde. Tack vare att vi haft låg offentlig skuldsättning har vi dessutom haft möjlighet till betydligt mer kraftfulla finanspolitiska insatser än till exempel Spanien och Italien. Därför tror jag att vår ekonomi kommer att stå sig bra de närmaste åren om vi jämför med andra länder.

Lars Calmfors

Vilka är Sveriges stora utmaningar och hot efter coronapandemin enligt dig?
– Det viktigaste är att hålla nere smittspridningen under hösten och det kan vi göra med ganska billiga metoder – testning, smittspårning och isolering samt mer tydliga restriktioner i till exempel kollektivtrafiken och användning av munskydd där det inte går att hålla avstånd. Det finns oroande tendenser i andra europeiska länder där smittan ökar igen, i Sverige ser det just nu bättre ut men värsta scenariot är att vi bara ligger lite efter.

– Vi måste hålla ekonomin igång men vi bör vara försiktiga med stöd till företag som inte har någon framtid. Men vi ska inte heller låta jobb försvinna i onödan genom att låta företag, som egentligen är livskraftiga, gå omkull. Det blir en svår balansgång mellan att skydda existerande jobb och att samtidigt inte förhindra näringslivet att anpassa sig till nya förhållanden. Det kommer att bli svårt för den ekonomiska politiken att kryssa mellan dessa avvägningar.