Regelverk för årsbokslut
Särregler för olika företagsformer
Precis som i K2 måste upprättaren vara observant på de särregler som finns i slutet av varje kapitel. Uppbyggnaden av regelverket är att det först kommer regler som gäller alla. Sist i varje kapitel finns sedan särregler för de olika företagsformerna.
Ett exempel är uppställningsformerna. För resultaträkningen finns ett schema som för alla företag under rubriken ”Rörelseintäkter, lagerförändringar m.m.” innehåller posterna:
- Nettoomsättning
- Förändring av lager av produkter i arbete, färdiga varor och pågående arbete för annans räkning
- Aktiverat arbete för egen räkning
- Övriga rörelseintäkter
Dessa ska summeras på summaraden ”Summa rörelseintäkter, lagerförändringar m.m.”
Ska då en ideell förening inte redovisa medlemsavgifter i resultaträkningen? Jo – precis som i K2 finns en särregel för ideella föreningar. Enligt regeln ska medlemsavgifter, gåvor och bidrag redovisas på egna rader i resultaträkningen.
Även vad gäller möjligheten att ändra rubrikrader och summeringsrader är det hanterat på samma sätt som i K2. Det innebär att de företagsformer som har möjlighet att ändra är stiftelser, ideella föreningar och samfällighetsföreningar. Här är ett bevis för hur styrda BFN har varit av att reglerna ska vara exakt lika K2. I ett årsbokslut, som i första hand är en intern handling, kan man fråga sig varför enskilda firmor och handelsbolag måste använda rubriken ”Rörelseintäkter, lagerförändringar, m.m.” samt summaraden ”Summa rörelseintäkter, lagerförändringar, m.m.” även om de inte har något lager? Ska det ses som förenkling? Nu finns en möjlighet att slippa detta. Jag återkommer till det nedan.
Ingen förvaltningsberättelse eller kassaflödesanalys
Även om lagreglerna för hur ett årsbokslut ska upprättas till stor del pekar på regler för hur årsredovisning ska upprättas finns vissa tydliga skillnader. Enligt lagen innehåller inte ett årsbokslut en förvaltningsberättelse eller en kassaflödesanalys. Av den anledningen finns inga regler om detta i det nya regelverket från BFN.
I till exempel en ideell förening skapas alltid en verksamhetsberättelse. Under processen har det framförts synpunkter om att kapitlet om förvaltningsberättelse bör innehålla regler för vad en verksamhetsberättelse ska innehålla. Men det är svårt att argumentera mot BFN i denna fråga. Eftersom vare sig förvaltningsberättelse eller verksamhetsberättelse är krav enligt bokföringslagen (BFL) då ett årsbokslut upprättas, är det logiskt att det inte finns några regler om detta i regelverket.
Detta betyder givetvis inte att föreningarna ska sluta upprätta verksamhetsberättelser. Det ska göras, men av andra skäl än vad som följer av BFL. En praktisk lösning då detta ska presenteras på medlemsmöte är att helt enkelt häfta ihop de olika dokumenten.
Noter
I ett årsbokslut begränsas kraven på tilläggsupplysningar till vad som framgår av 6 kap. 5 § BFL. Kraven på noter i en årsredovisning är betydligt mer omfattande. Trots det innehåller kapitlet om upplysningar överraskande många sidor. Till stor del är det ”kopierade” regler från K2. Givetvis enbart på områden där lagkraven faktiskt är lika.
Möjlighet att följa lagen
Som framgått har en tydlig utgångspunkt varit att bygga hela regelverket med reglerna i K2 som bas. Idén är att det ska underlätta för de som upprättar både årsredovisning och årsbokslut.
Ett problem med det är att K2 i vissa fall förbjuder sådant som lagen tillåter. För företag som upprättar årsredovisning finns ett K3-regelverk som är huvudregelverk och som företaget istället kan tillämpa. Men för upprättande av årsbokslut är detta regelverk det enda som kommer att finnas. Självklart kan däremot inte normgivaren förbjuda sådant som lagen ger möjlighet till. BFN var tvungen att hitta en lösning på det problemet.
Lösningen har blivit en ”ventilregel” i det nya regelverket. Regeln är utformad på så sätt att om företaget upplever att det finns begränsningar vid tillämpning av de bestämmelser i ÅRL som anges i 6 kap. 4 § andra stycket BFL, får företaget tillämpa reglerna i K3.
Väljer företaget att upprätta årsbokslutet på det sättet ska endast ett fåtal uppräknade punkter i det allmänna rådet tillämpas. Annars ska relevanta regler i K3 tillämpas. Regeln ger med andra ord inte möjlighet att så att säga ”plocka russinen ur kakan”. Vill ett företag till exempel göra komponentavskrivning på sin fastighet måste alla relevanta regler i K3 tillämpas. Förenklingsreglerna, så som till exempel den så kallade femtusenkronorsregeln, kommer då inte att kunna tillämpas.
Det är denna ”ventilregel” som ger den enskilda firman och handelsbolaget möjlighet att ändra namn på rubriker och summarader. Tillämpas K3-reglerna finns inte den begränsningen. Men det kostar att andra regler som kanske medför faktisk förenkling inte kan tillämpas.
Varför begränsningar istället för att tillåta lagens alla möjligheter?
En befogad fråga är varför BFN valt att utgå från att företagen som upprättar årsbokslut vill ha regler som i princip är en kopia av K2. Det är möjligt, kanske till och med troligt, att det är en korrekt analys av BFN. Vid de något ovetenskapliga undersökningar (läs handuppräkning) jag gör i samband med kurser är det fortfarande en klart övervägande del som upprättar årsredovisning enligt K2 istället för K3. Varför skulle inte företag som upprättar årsbokslut göra samma val? Med det som grund synes det vettigt att BFN utgår från att företagen vill ha enklare regler.
Det finns däremot också funderingar om inte reglerna i K2 är väl begränsande. Varför är det inte möjligt att sätta en högre gräns för periodisering än fem tusen kronor? Varför är det inte tillåtet att ändra på rubriker och summeringsrader för alla företag? Nu finns ju dessa möjligheter i regelverket i och med ”ventilregeln”.
Vad kommer då företagen välja? Inledningsvis tror jag endast ett fåtal kommer att använda ventilen. Framtida tolkningar av K2 och därmed även reglerna i detta nya regelverk för årsbokslut kommer att bli avgörande för vad företagen väljer. Kommer reglerna att uppfattas som begränsande eller inte?