I det aktuella målet hade en person utsetts till frivillig likvidator av bolagsstämman i två bolag. När de aktuella skatterna som uppgick till 716 miljoner kronor förföll till betalning var personen fortfarande likvidator. I egenskap av likvidator var personen bolagens legale företrädare med de skyldigheter som styrelsen i ett bolag utan vd normalt har. Skatteverket ansökte därför om företrädaransvar för likvidatorn avseende de förfallna skatteskulderna. En ansökan som förvaltningsrätten biföll.

Företrädaransvar

Enligt Skatteförfarandelagen kan en företrädare för ett aktiebolag eller annan juridisk person, tillsammans med bolaget, bli personligt betalningsansvarig för bolagets obetalda skatter och avgifter. För det krävs att han agerat grovt oaktsamt. Finns det särskilda skäl kan han dock bli befriad från betalningsansvar.

För att undvika ansvar måste företrädaren få till stånd en samlad avveckling av bolagets skulder genom en konkursansökan, betalningsinställelse med syfte att inleda ackordsförhandling eller en ansökan om företagsrekonstruktion. Det måste han se till att göra senast på förfallodagen.

Syftet med reglerna om företrädaransvar är att sätta gränser för hur länge en förlustbringande verksamhet ska få fortsätta. Reglerna avser även att skydda befintliga och tillkommande fordringsägare.

Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, konstaterade att de aktuella bolagen inte ägde några nämnvärda tillgångar när de trädde i likvidation. Det borde därför redan när likvidationsförfarandet inleddes ha stått klart för likvidatorn att bolagen inte skulle kunna betala skatteskulderna på förfallodagen. Att då inte omgående utan först efter två månader respektive ett år försätta bolagen i konkurs innebar enligt HFD att likvidatorn hade agerat grovt oaktsamt.

När det gällde vilket belopp likvidatorn skulle göras ansvarig för framhöll HFD att likvidatorn inte tillhörde den personkrets som reglerna om företrädaransvar avser att träffa. Han har inte haft något ägarintresse i bolagen. Någon verksamhet hade inte bedrivits i bolagen under den tid likvidationen pågick och statens fordran växte inte heller.

Enligt HFD skulle lagens syfte i detta fall uppnås i lika hög grad även om beloppet sattes ned. Men mot bakgrund av att likvidatorn ansågs ha varit grovt oaktsam var det enligt HFD inte rimligt att göra nedsättning med så stort belopp att hela betalningsskyldigheten föll bort. Vid en samlad bedömning fann HFD att betalningsskyldigheten skulle sättas ned från 716 miljoner till två miljoner kr.

Dom 2016-06-02, mål nummer 2680-15