Det är uppenbart att svårtolkade momsregler har medfört stora administrativa kostnader. Bland annat genom att företag ofta måste söka hjälp i sin strävan att göra rätt. Av naturliga skäl har reglernas komplexitet också lett till omfattande ofrivilliga fel och, för både stat och enskilda, kostsamma rättsliga processer.

Även om Skatteverket inte i varje detalj har samma uppfattning som Svenskt Näringsliv och Fastighetsägarna delar man uppfattningen att det är ett problem med dagens regler och att det finns ett behov av förändring. Dagens regler uppfattas enligt Skatteverket som krångliga och föråldrade. Skatteverket har därför lämnat en egen hemställan om förändrade momsregler vid uthyrning av lokaler.

Skatteverkets förslag har fått ett positivt mottagande från näringslivet. Svenskt Näringsliv och Fastighetsägarna har därför i en skrivelse, som Srf konsulterna och elva andra organisationer ställt sig bakom, uppmanat regeringen att omgående remittera promemorian så att arbetet med en förändrad och förbättrad lokalmoms kan komma i gång så snabbt som möjligt.

Vad innebär förslaget i korthet?

Enligt Skatteverkets hemställan bör kravet att hyresgästen ska vara skattskyldig för att hyresvärden ska kunna bli frivilligt skattskyldig tas bort. En skattskyldig hyresvärd skulle i så fall kunna hyra ut en lokal, och då med moms, till en ideell förening som inte är skattskyldig utan att tvingas jämka investeringsmomsen. Det vill säga inte tvingas betala tillbaka moms på nybyggnad, tillbyggnad eller ombyggnad.

Tanken är vidare att skattskyldigheten ska kopplas till en bestämd yta och det ska inte krävas att hyresgästen har exklusiv rätt till ytan. Det ska alltså vara möjligt att ha olika hyresgäster för samma lokal och yta. Vidare ska det inte finnas något krav på viss tidsmässig omfattning.

Enligt förslaget ska även begränsningen i hur många led som frivillig skattskyldighet får tillämpas tas bort. Eftersom det ska vara möjligt att bli frivilligt skattskyldig även vid uthyrning till den som inte driver skattskyldig verksamhet kommer det också att leda till färre fel vid uthyrning i flera led. Det kommer också bli lättare att bli frivilligt skattskyldig under uppförandeskede.

Är det inte hög tid att prioritera förenklingsförslag?

Att oförutsägbara regler påverkar rättssäkerheten kan knappast ifrågasättas. Men vi ser också att det leder till att Skatteverket och domstolen behöver ägna väsentlig tid åt att kontrollera och åtgärda ofrivilliga fel av seriösa medborgare, samtidigt som det medvetna skatteundandragandet går under radarn. Att väsentliga resurser måste ägnas åt ofrivilliga fel kan mycket väl vara en starkt bidragande orsak till att kriminella har lyckats lura staten och medborgarna på miljardbelopp genom enkla bedrägerier med mobiltelefoner. Frågan är därför varför förenklingsförslag inte prioriteras när svårtolkade regler påverkar rättssäkerheten och också underlättar det kriminella skatteundandragandet.

Hemställan om utökad möjlighet till frivillig skattskyldighet vid uthyrning av fastigheter är ett exemplariskt arbete där Skatteverket och näringslivet med samma grundläggande uppfattning strävar mot samma mål. Skulle detta inte prioriteras kan det, mot bakgrund av tidigare visad inställning, bli svårt för lagstiftaren att upprätthålla någon form av trovärdighet i den allmänna debatten om regelförenklingar. Därför är det viktigt ur allas synvinkel att lagförslaget prioriteras.

Avslutande kommentar med ytterligare förenklingsförslag

Det är ingen tvekan om att det är ett bra förenklingsförslag som Skatteverket lämnat. En närliggande bestämmelse som också borde diskuteras är 8 kap. 9 § p. 1 ML om avdragsförbud för stadigvarande bostad. Bestämmelsen är enligt min mening närmast obegriplig. Att den är svårtolkad styrks av domar från Högsta förvaltningsdomstolen som visar att även Skatteverket och underrätten kan ha svårt att förstå bestämmelsen.

För mig och alla andra som inte är utpräglade momsexperter är det en trygghet att kunna luta sig mot grundläggande principer när lagen ska tolkas. Till exempel att den som är skattskyldig har rätt till avdrag för moms (neutralitetsprincipen) såvida det inte är privata levnadskostnader. Men med stöd av 8 kap. 9 § p. 1 ML har Skatteverket och underrätten nekat avdrag trots att utgifterna har haft ett omedelbart och direkt samband med en skattepliktig verksamhet. Avdrag har inte nekats med motiveringen att det är privata utgifter utan att lokalen inte var tillräckligt avskild från bostaden. Avdrag har till och med nekats med denna motivering trots att det inte varit frågan om en byggnad eller utrymme av bostadskaraktär utan en ren verkstadslokal.

Enligt min mening är argumentet att lokalen ska vara avskild vad avser placering inte rationellt eller logiskt, och dessutom i strid med allmänna principer för momsbeskattningen. Avgörande borde rimligen i stället vara hur utrymmet används. Om utrymmet är av bostadskaraktär är det däremot rimligt att lokalens placering kan få betydelse vad avser styrkan av bevisning.

Om lagstiftaren inte har för avsikt att utmönstra bestämmelsen bör vi åtminstone kunna förvänta oss en klar, tydlig och begriplig förklaring av innebörden. Till exempel vad är det i grunden för skillnad på privata kostnader i samband med stadigvarande boende och andra privata kostnader? Och varför ska de behandlas olika?