Tisdagen den 26 februari 2019 blev Stig Wiklund en av Sveriges mest eftersökta personer, trots att han den dagen inte gjort något mer uppseendeväckande än att ha åkt halvvasan. Dock på en hyfsad tid. En av hans adepter, Frida Karlsson, hade nämligen överraskat hela skidvärlden genom sitt fantastiska silverlopp på 10 km klassisk stil och hyllat Stig på bästa sändningstid.

– Jag hade precis genomfört halvvasan och skyndade mig till vårt boende, jag hann in precis när Frida närmade sig upploppet och fick se den makalösa slutspurten. I intervjun efter loppet var det mig hon tackade och det gick inte många minuter innan telefonen började ringa. Det var TV-kanaler och tidningar, jag kom inte in i duschen förrän efter två timmar. Då förstod jag vilket genombrott hon gjort.

Vem är då Stig Wiklund? Sedan 30 år jobbar han som mental tränare/coach och föreläsare. Han har hjälpt skidåkare som Johan Olsson och Britta Johansson Norgren till VM-medaljer. Skidskytten Helena Ekholm tog sig från ett OS-fiasko 2010 till VM-guld året efter tack vare coachning av Stig. Kommunalråd, chefer, artister och entreprenörer – alla vill de ha Stigs hjälp att tackla svårigheter och komma till rätta med mental ohälsa.

– Många tror att jag bara jobbar med skidåkare men så är det inte. Jag har bland annat coachat fotbollsspelaren Emil Forsberg när han spelade här hemma i GIF Sundsvall, flera tennis- och golfspelare. Och så en hel del företagare, chefer och politiker. Men det är i skidvärlden jag lyckats bäst, det är där mina adepter tagit guldmedaljer och fått medial uppmärksamhet.

Att den mentala biten är viktig för all typ av framgång kan vi nog alla skriva under på. Såväl idrottsstjärnor som toppchefer måste prestera, krav ställs som i värsta fall skapar ångest och en känsla av otillräcklighet. Att ha en mental tränare kan i många fall vara nyckeln som får den sista pusselbiten att falla på plats. Är det då någon skillnad att coacha idrottsstjärnor, chefer eller politiker?

– Strategiskt är det ingen skillnad, säger Stig. Jag jobbar efter samma grundprincip men man måste så klart sätta upp olika mål. För en skidåkare eller tennisspelare kan fokus ligga på nästa tävling, för en företagsledare är målet något helt annat. Det gemensamma är att alla behöver någon som lyssnar och möter dem där de är. Boven för de flesta är prestationsångest på grund av krav och förväntningar från både omvärlden och från sig själv. Det gäller att pränta in att man gör sitt bästa, ingen kan kräva något mer. Jag finns där för att både inspirera och utmana.

Vad är det som gör att Stigs koncept lyckats så bra så att flera av de stjärnor han hjälpt till och med lyckats ta både ett och två VM-guld? Vad är hemligheten?

– Jag är ödmjuk, jobbar långsiktigt och framför allt så vågar jag utmana dem jag jobbar med, berättar Stig. De måste lära sig bli bekväma i det obekväma. Jag går in i mitt uppdrag med stort engagemang, de som anlitar mig vet att de kan ringa när som helst på dygnet. Och det gör de. Det tror jag är en framgångsfaktor, att jag inte har expeditionstider. Det ger en trygghet att veta att det går att få tag i mig precis när som helst.

Stig berättar om en speciell händelse när Britta Johansson Norgren fått ett sent besked att hon skulle vara med i det svenska VM-laget i stafett 2011.

– Britta hade fått besked en halvtimme före start att hon skulle köra första sträckan i stafetten, eftersom ordinarie åkare blivit sjuk. Jag sitter på ett flygplan som precis ska lyfta när hon ringer mig och säger att hon måste ha hjälp. ”Men jag kan inte prata nu, jag sitter på flyget” säger jag. ”Jag måste ha din hjälp, annars fixar jag inte det här” sa hon då, lite lätt panikslagen. Så jag gick fram till piloterna och frågade om de kunde vänta några minuter. ”Nu är det upp till er om Sverige ska ta VM-guld” sa jag till dem. De var schyssta och höll avgången en stund, jag kunde lugna Britta och det slutade med ett VM-silver till stafettlaget. Det här visar så tydligt att vi människor inte är några maskiner och att även en vältränad och fokuserad skidstjärna kan få ångest när det gäller som mest.

Stig är utbildad socionom vid Umeå universitet och började efter studierna att jobba på LRFs regionkontor Västernorrland som beteendevetare. Han har varit Sveriges yngsta landstingsledamot en gång i tiden och drev under en period ett hotell vid Höga kusten samtidigt som han jobbade på LRF. Hur halkade han då in på banan som mental tränare?

– Av en slump läste jag en artikel i Dagens Industri om Johan Holmsäter som startade Friskis & Svettis. Det här var 1990. Jag blev så inspirerad att jag frågade min chef om jag kunde få läsa en utbildning i mental träning på Skandinaviska ledarhögskolan i Örebro. Det fick jag, om jag lovade att hjälpa LRF med mina nya kunskaper. Jag tillhörde den första kullen i världen som utexaminerades som licensierad mental tränare. Jag översatte de tekniker jag lärt mig så att de funkade på vårt regionkontor och efter en inte så lång tid fick vi pris som Sveriges bästa arbetsplats. Och på den vägen är det.

Den första skidstjärnan som Stig hjälpte var Anna Olsson, som lite överraskande tog OS-guld i sprintstafett i Turin 2006.

– Anna tillhörde inte någon av de bästa och hon säger själv att hon aldrig hade vunnit utan min hjälp. Den mentala träningen höjde henne långt över den kapacitet hon själv trodde att hon hade.

Johan Olsson började Stig samarbeta med 2003 och beskriver honom som en hyfsad skidåkare som blev en superstjärna.

– När jag först träffade Johan var han oerhört resultatfixerad, vilket gjorde att han låste sig på tävling. Vi satte upp andra typer av mål, att han skulle göra sitt yttersta och bara tävla mot sig själv. Då blev det en fundamental skillnad.

År 2012 slutade Stig på LRF för att helt och hållet fokusera på jobbet som mental tränare.

– Jag har ett fantastiskt jobb men jag har ständig jour. Det är något jag valt för det är viktigt för mig att alltid vara tillgänglig för dem jag jobbar med. Jag brukar säga att jag alltid jobbar men också alltid har semester – jag jobbar ju med min passion! När jag blir 90 ska jag gå ner på heltid.