I det aktuella målet hade en anställd haft förmån av fri bostad i form av en hyreslägenhet på 130 kvm i centrala Göteborg. I sin deklaration tog den anställde upp 10 000 kr i månaden, med avdrag för det han betalat till sin arbetsgivare. Värdet motsvarade det värde som arbetsgivaren utgår ifrån som underlag för skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och kontrolluppgift.

Arbetsgivaren betalade 17 500 kr per månad för lägenheten. Ett värde som Skatteverket ansåg motsvarade marknadsvärdet och höjde därför förmånsvärdet för den anställde.

Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, konstaterade att den anställde hävdat att det belopp han tagit upp i sin deklaration motsvarade lägenhetens bruksvärde. Eftersom det rör sig om en intäktspost är det en förutsättning för att detta värde ska frångås att Skatteverket gör sannolikt att bruksvärdet är högre.

HFD håller med Skatteverket om att det kan vara en rimlig utgångspunkt för värderingen att en förmåns marknadsvärde överensstämmer med arbetsgivarens kostnad för förmånen. Men samtidigt måste beaktas att företag kan vara beredda att betala mer i hyra än vad som motsvarar bruksvärdet. Den anställde hänvisade till hyresstatistik från olika källor som indikerade att hyresnivån på orten var i paritet med det värde han tagit upp i deklarationen.

HFD slog fast att Skatteverket inte hade lyckats göra sannolikt att arbetsgivarens kostnad hade motsvarat bruksvärdet. Skatte-verket hade inte heller presenterat något underlag som kunde användas för att beräkna bruksvärdet på annat sätt. Det saknades därför grund att frångå det värde som hade redovisats i deklaration, ansåg HFD.

Dom 2012-10-05. Mål nr: 7441-10, 2659-11