Zennie Sjölund: Sköna maj välkommen!
Maj är inte här riktigt än, men även april kan vara ljuvt och skönt. Knoppar som brister, uteserveringar öppnas upp och solen värmer. Vi har hanterat semesterårsskiften och ser med spänning fram emot att ta oss an alla nya kollektivavtal. Märket sattes ganska smärtfritt, om utfallet var bra eller dåligt beror alldeles på vem man frågar. Den svenska arbetsmarknadsmodellen står sig stark, för som det verkar följer övriga parter den överenskommelse som industrin slöt.
Högaktuellt har annars frågan om kollektivavtalen i jämförelse med EU blivit. Personal inom verksamheter bemannade med tågförare, väktare, skyddsvakt, larmoperatörer, sjukvård och inte minst brandkåren vars arbetstider ska justeras på grund av EU-regler kring dygnsvila. Det intressanta här är att det inte egentligen är en ny fråga, utan att kollektivavtalen inte är anpassade till EU:s arbetstidslagar. EU:s arbetstidsregler som bland annat ställer krav på minst 11 timmars sammanhängande dygnsvila. Kollektivavtal som reglerar arbetstidsfrågor ska ha tillämpat detta sedan 2007. Om vi ska värna den vår svenska modell så bör även parterna se över sina åtaganden. Vi får hoppas att de kollektivavtal som denna avtalsrörelse mynnar ut i inte innehåller överenskommelser som får oss på lön att slå knut på oss själva. Som det historiskt intressanta balkongtillägget. Visste du att det fanns ett sådant? Egentligen ett lägsta semesterlönetillägg som skulle garantera annat än ballehäng* för de med lägre inkomster. Något som säkerligen har kostat mer än det smakat.
Att ha koll på pengarna är viktigt ur många avseenden. Sveriges välfärdssystem bidrar vi till via skattsedeln och finns till som stöd när det behövs, som när man är sjukskriven eller föräldraledig. Undersökningar brukar visa att många är villiga att betala skatt, så länge det går till rätt saker. För att minska felaktiga utbetalningar får vi (högst troligen) en ny myndighet från den 1 januari 2024. Utbetalningsmyndigheten, som den heter, ska genomföra dataanalyser och granskningar i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet. Samtidigt har en särskild utredare i uppdrag att undersöka om vi ska få in fler uppgifter i AGI. Här kan vi få något som har kostat att ge mersmak. Vi vill slippa skicka samma information till flera olika ställen och vi vill kunna få tillbaka viktig information i retur. Tänk om arbetsgivaren kunde få uppgift om hur föräldrapenningdagar som en nyanställd redan har nyttjat, eller att Skatteverket gav uppgift om samordningsnummer i FOS. Dessa och flera andra förslag är framförda till den särskilda utredaren, till Skatteverket, till Försäkringskassan men även andra myndigheter av intresse såsom Kronofogden, SCB och MI.
En annan trygghet för den anställde vid motgång och medgång i livet är de kollektivavtalade försäkringarna. De största mottagarna inom den privata sektorn, Fora och Collectum, ser också över hur de kan förbättra förutsättningarna för de som omfattas av deras skydd. Det sker alltmer en harmonisering av rapporteringen till olika intressenter, från årsvis till månadsrapportering. Fora börjar inom kort med månadsrapportering av kategorin arbetare. Inför det kommer det att behövas planering. För när ett rapporteringssätt förändras, sätts gamla sanningar på prov. Vi som var med under införandet av AGI glömmer inte. Tack vare Skatteverkets samarbetsvilja och förståelse för olika intressenters förutsättningar gick det ändå förhållandevis smidigt. Tillsammans fick vi till flera ställningstaganden, redan före införandet, som underlättade rapporteringen. Det goda samarbetet har hållit i sig genom åren och nyligen kom möjligheten att signera flera AG samtidigt. Foras intention har också varit samarbete med exempelvis lönesystemleverantörerna. Dock har förutsättningarna varit krångliga och vi hoppas att införandet går smidigt. Annars vet vi vart frågorna ska ställas. Det är inte Fora eller lönesystemleverantörerna som sitter på svaren i de här frågorna utan parterna som ansvarar för kollektivavtalen. Så säkerställ kontakten med era parter inför hösten. En stark rekommendation.
Att vi har våra kollektivavtal kan vara utmanande. Antalet gör det komplext och utfallet rent lönemässigt blir inte alltid så avvikande mellan varianterna. Samtidigt ger det en trygghet, både för den anställde och arbetsgivaren. Andelen anställda som omfattas av kollektivavtal ligger sedan flera år på omkring 90 procent. Ungefär lika hög är organisationsgraden bland arbetsgivarna. Modellen fungerar enligt de flesta väldigt bra. Och vad blir alternativet? Jag deltog nyligen på GPA UK Summit och lyssnade på ett pass om minimilöner i Storbritannien. Ja, ni har säkert hört de turerna också. Sverige och Danmark hävdar rätten att reglera detta i kollektivavtalen medan många andra länder har lagstiftat om minimilöner, bland annat britterna. Gissa vad som var en brännande fråga. Arbetstiden. Hur mäts den, vad händer om det blir för många timmar, de enorma böter som kan drabba företagen om arbetstiden inte stämmer. Britterna har inte kollektivavtal att luta sig mot utan hänvisas till företagens policies. Det känns inte som en lockande tanke att hamna i samma läge. “Vi ska värna den svenska modellen” brukar det heta och jag håller med. För den skapar trygghet även för oss inom löneområdet. Men vi önskar ändå mer förståelse för konsekvenserna i praktiken av avtalens teoretiska skrivningar och Srf konsulterna jobbar för att skapa den förståelsen.
*hänga/vara på balkongen
