AGI – en nyckel i välfärds- och kontrollsystemet

En kvalitetssäkrad löneprocess blir allt viktigare, inte minst för att kunna visa att rapporteringen görs korrekt. Det har nu gått snart åtta år sedan kontrolluppgifterna ersattes av arbetsgivardeklarationer på individnivå (AGI), vilket innebar ett grundläggande skifte i hur inkomstuppgifter rapporteras.

Med AGI skapades förutsättningar för att återanvända uppgifter i flera olika sammanhang. I dag används inkomstuppgifter inte bara för beskattning, utan även som grund för exempelvis sjukpenning, föräldrapenning och a-kasseersättning. Samtidigt har AGI blivit en central informationskälla för myndigheternas kontrollarbete.

När korrekta uppgifter blir avgörande

Det svenska skattesystemet bygger på preliminär skatt. Arbetsgivardeklarationen på individnivå är därför en nyckelkomponent – men den är helt beroende av att arbetsgivaren lämnar riktiga uppgifter. Felaktigheter kan få både skatterättsliga och straffrättsliga konsekvenser.

Det är också viktigt att skilja mellan redovisad och betald skatt. Att en inkomstuppgift finns registrerad i AGI innebär inte att skatten faktiskt är inbetald. I dag finns ingen direkt teknisk koppling mellan registrerade uppgifter och verklig skatteinbetalning, vilket skapar sårbarheter i systemet.

Rättsliga gränsdragningar och nya risker

Nyligen slog Högsta domstolen fast att oriktiga inkomstuppgifter som leder till kvarskatt, men inte till skatteåterbäring, i vissa fall kan falla utanför skattebrottslagens tillämpningsområde. Domen har uppmärksammats av flera aktörer, däribland Ekobrottsmyndigheten, som menar att detta skapar ett rättsligt tolkningsutrymme som riskerar att utnyttjas.

Samtidigt har myndigheternas fokus på falska inkomstuppgifter ökat markant. Skatteverket och Försäkringskassan samverkar i större utsträckning än tidigare, och Försäkringskassan har inrättat särskilda funktioner för att identifiera risker kopplade till felaktiga uppgifter – särskilt inom sjuk- och föräldraförsäkringen.

En viktig förändring trädde i kraft den 1 december i år, då en ny sekretessbrytande bestämmelse möjliggör ett mer omfattande informationsutbyte mellan myndigheter.

Nya straffrättsliga krav från 2026

Från och med den 1 januari 2026 skärps regelverket ytterligare genom den nya subventionsbrottslagstiftningen. Den innebär att det blir straffbart redan vid risk för felaktig utbetalning av statligt stöd – inte först när pengar faktiskt har betalats ut.

Felaktiga eller uteblivna uppgifter i underlag som används för stödprövning, exempelvis löne- och inkomstuppgifter, blir därmed direkt straffrättsligt relevanta. Detta ställer högre krav på validering, spårbarhet och dokumentation i lönesystem och rapportflöden. Samtidigt införs en uttrycklig skyldighet för myndigheter, och i vissa fall regioner, att informera utbetalande aktörer om riskabla eller felaktiga utbetalningar.

Ökat ansvar för arbetsgivare och byråer

Utvecklingen innebär ett tydligare ansvar för både arbetsgivare och lönebyråer. I flera uppmärksammade mål har företrädare, arbetsgivare och så kallade möjliggörare pekats ut i samband med skenanställningar och falska löneuppgifter, med risk för straffansvar och näringsförbud.

Även när skattebrott inte kan styrkas används falska inkomstuppgifter som grund för bidragsbrott, återkrav och polisanmälningar. Fokus har därmed förskjutits från enbart ”fel skatt” till felaktiga utbetalningar och penningtvätt via löne- och inkomstsystem.

Auktorisation som svar på ökade krav

Mot denna bakgrund blir det allt viktigare att kunna visa upp ett kvalitetssäkrat arbetssätt. Ett av de mest effektiva sätten att göra detta är genom auktorisation. Auktorisation innebär struktur, dokumenterade rutiner, uppdaterad kunskap och regelefterlevnad.

När lönearbetet utförs korrekt och det går att visa hur kvaliteten säkerställs, kan myndigheternas resurser i stället riktas mot de aktörer som faktiskt missbrukar systemen. För seriösa arbetsgivare och byråer blir kvalitetssäkring inte bara en skyldighet, utan också ett viktigt förtroendekapital.