Vem vill följa lagen när rättssamhället sviker?

Skatteverkets kontroll

Vid en kontroll gjorde Skatteverkets handläggare en annan bedömning än handläggarna på skatteupplysningen. Skatteverket gjorde så kallad genomsyn. Det innebar att Skatteverket bortsåg från det civilrättsliga avtalet med säljarna av bilarna och vem som var köpare enligt Transportstyrelsen. Bolaget och inte privatpersonen ansågs vara den verkliga köparen av de importerade bilarna.

Resultatet blev att moms betalades två gånger. Först vid importen och därefter ytterligare en gång när bolaget sålde bilarna. Skattetillägg påfördes också, trots att bolaget bevisligen följt den information man fått av Skatteverkets skatteupplysning.

Kammarrättens dom

Som skäl för beskattning framförde kammarrätten att: ”arrangemanget förfaller närmast ha syftat till att möjliggöra en tillämpning av reglerna för VMB”.

Med grundläggande kunskaper hade kammarrättens ledamöter förstått att moms inte är en intäkt eller kostnad för den som är betalningsskyldig för moms. Moms påverkar därför inte resultatet. Det saknas alltså ekonomiskt incitament att vilja tillämpa VMB. Dessutom kan det till och med vara en nackdel. Inte minst då det kan upplevas komplicerat att bokföra (se särskilt fördjupningsavsnitt om VMB i BAS Bokföringsbok).

Vad krävs för s.k. genomsyn?

Med genomsyn avses att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingars verkliga innebörd, oavsett den beteckning de åsatts (s.k. substance over form). Av praxis framgår att genomsyn ska tillämpas med stor restriktivitet (HFD 1989 ref. 62). Praxis i övrigt talar också mot genomsyn i ett fall som detta. Till exempel kan genomsyn inte tillämpas bara för att det uppkommit en skattevinst. Då kan i stället skatteflyktslagen tillämpas (RÅ 2010 ref. 51). I det här aktuella fallet har uppenbarligen ingen otillbörlig skattevinst gjorts.

Även EU-domstolen har uttryckt att det endast i undantagsfall ska vara möjligt att omklassificera ett avtal. Detta grundar sig på att det är viktigt att säkerställa rättssäkerheten. Då genomsyn inte kan tillämpas med lätthet bör man ur ett rättssäkerhetsperspektiv kunna förvänta sig tydliga och adekvata domskäl från kammarrätten.

Kanske inte helt förvånande behandlas frågan om genomsyn över huvud taget inte i domskälen. Går det inte att framföra adekvata domskäl är det ju enklast att låta bli. Att dölja de skäl som bestämt utgången i målet är givetvis inte förenligt med förvaltningsprocesslagen. Än mindre är det moraliskt eller etiskt.

Vad är oskäligt när det gäller befrielsereglerna?

Befrielse från skattetillägg kan medges om det anses oskäligt. I målet har den skattskyldige bevisligen agerat efter information från Skatteverket. Det har lett till att moms har betalats två gånger och att det blivit en förlustaffär. Om det inte anses oskäligt är frågan vad som kan vara oskäligt enligt domstolen?

Befrielse om det är en svår fråga

Befrielse från skattetillägg kan även medges om det är en svår fråga. Enligt lagens förarbeten är utgångspunkten att det är en svår fråga om det saknas information om transaktionen i Skatteverkets deklarationsanvisningar. Naturligtvis, utifrån den information den skattskyldige erhållit, finns inte informationen i Skatteverkets deklarationsanvisningar.

När genomsyn kan tillämpas är dessutom utan all tvekan svårtolkat. I annat fall hade väl Skatteverkets handläggare inte gjort olika bedömningar? Frågan är därför om Skatteverkets kvalificerade beslutsfattare och kammarrättens ledamöter saknade grundläggande kunskaper hur reglerna om befrielse ska tillämpas. Eller finns det en uppfattning att man inte behöver ta hänsyn till vad som framgår av lagens förarbeten och Skatteverkets rättsliga vägledning.

Läser man en dom som denna blir man givetvis inte särskilt förvånad över att en utredning visat att befrielse endast medgetts i 1,8 procent av tusen granskade mål. Resultatet blir ännu mer skrämmande om man beaktar att befrielsereglerna ska tillämpas nyanserat och generöst.

Sverige eller Ryssland – vad är skillnaden?

När jag arbetade på Skatteverket (dåvarande Riksskatteverket) var jag involverad i att ta fram den förenklade inkomstdeklarationen. Utifrån detta arbete träffade vi deltagare från den ryska skattemyndigheten. De var upprörda. Hur kunde vi vara så dumma och lämna ut alla inkomstuppgifter Skatteverket hade tillgång till! Då gick man ju miste om möjliga böter (skattetillägg). Vi var faktiskt lite chockade över den ryska synen.

Det har gått lång tid sedan dess och mycket har hänt inom Skatteverket. Särskilt sedan den grundläggande obligatoriska sexmånadersutbildningen avskaffades. Det har uppenbarligen lett till att det numera inte är något problem att påföra skattetillägg även om den skattskyldige följer Skatteverkets information. Ett klassiskt exempel är HFD 2023 ref 1.

Jag kan tänka mig att den ryska delegationen skulle vara ganska imponerade av nuvarande tillämpning. Det vill säga att dubbelbeskatta och straffa den som följer Skatteverkets information. Men kanske hade en sådan rättstillämpning varit allt för magstarkt även för dem.

Jag tror att de flesta förstår att det inte kan fortsätta på det här sättet om medborgarna ska ha respekt för och vilja följa lagen. Men tyvärr verkar det inte finnas någon som bryr sig eller tar ansvar. Kanske tycker lagstiftaren att det är bra att ta ut skatt till varje pris. Men då måste man vara medveten om att viljan att följa lagen urholkas, med ökade medvetna skatteundandraganden som följd. Ungefär som i Ryssland.