Skatteverket har i en promemoria föreslagit att begreppet ekonomisk arbetsgivare ska införas i svensk skattelagstiftning. En sådan förändring skulle innebära att personer som är anställda av utländska företag blir skattskyldiga i Sverige. I promemorian finns det även förslag på att utländska företag som betalar ut lön för arbete i Sverige ska göra svenska skatteavdrag, även om det utländska bolaget saknar fast driftställe i Sverige.

Bakgrund

I Sverige används det formella arbetsgivarbegreppet för att bestämma vem som är arbetsgivare till en viss arbetstagare. Man fokuserar främst på vem som betalar arbetstagarens lön och anställningsavtalets parter.

Skattelagstiftningen, med det formella arbetsgivarbegreppet i fokus, har bland annat inneburit att personal under begränsad tid kan hyras in från andra länder för tillfälligt arbete i Sverige utan att de anställda blir skattskyldiga i Sverige.

I andra EU-länder använder man sig redan av det ekonomiska arbetsgivarbegreppet. Ett sådant synsätt innebär istället att man fäster vikt vid vem som bär kostnaden för den anställdes arbete samt vem som drar nytta av den anställdes arbete.

Skatteverket har, på uppdrag av Finansdepartementet, i en promemoria den 19 juni 2017 föreslagit att införa det ekonomiska arbetsgivarbegreppet i svensk skattelagstiftning.

Skatteverkets förslag

Skatteverkets promemoria berör dels begränsat skattskyldiga personer som arbetar tillfälligt i Sverige och även utländska företag som bedriver verksamhet i Sverige. Skatteverket föreslår att en begränsat skattskyldig person som är anställd av ett utländskt företag vilket saknar fast driftställe i Sverige ska beskattas här när arbetstagaren utför arbetet för en verksamhet i Sverige.

Det avgörande för om arbetstagaren ska beskattas här är vem arbetstagaren utför arbetet för och inte vem som betalar ut lönen. Vidare föreslås att den som utför arbete i Sverige ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket om denne inte har personnummer eller samordningsnummer i Sverige.

Promemorian innehåller kortfattat även tre förslag som berör utländska företag. Det första förslaget innebär att en utbetalare i utlandet som saknar fast driftställe i Sverige ska göra skatteavdrag från ersättning för arbete när ersättningen avser arbete som utförs i Sverige. Utbetalaren ska även anmäla sig för registrering hos Skatteverket och lämna in arbetsgivardeklarationer.

Det andra förslaget innebär att det särskilda undantaget, att en utbetalare i Sverige inte ska göra skatteavdrag från ersättning för arbete till ett utländskt företag som saknar fast driftställe i Sverige, ska upphöra att gälla. Den som anlitar ett utländskt företag ska därför göra skatteavdrag från ersättning för arbete om det utländska företaget inte är godkänd för F-skatt.

Det tredje förslaget innebär att ett utländskt företag som bedriver viss verksamhet i Sverige ska lämna särskilda uppgifter för bedömning av skattskyldigheten.

Bestämmelserna föreslås träda i kraft i januari 2019.

Kommentar

Begreppet ekonomisk arbetsgivare finns i kommentarerna till OECD:s modellavtal. Inspiration kring begreppet till den svenska lagstiftningen har förmodligen hämtats ur modellavtalet.

Utländska utbetalare, som har löntagare i Sverige vilka utför arbete för en verksamhet i Sverige, kommer med detta förslag att få en ökad administrativ börda. I och med att dessa utbetalare kommer att göra svenska skatteavdrag och registreringar hos Skatteverket kommer det att krävas en viss skattekompetens hos dessa företag. Detta leder sannolikt till en fördyrning av de utländska bolagens verksamhet.

Vi bedömer att sannolikheten för att förslaget träder i kraft januari 2019 som hög. Eftersom det ekonomiska arbetsgivarbegreppet redan existerar i andra länder finns en vilja att harmonisera begreppet i syfte att uppnå en ökad skatteneutralitet mellan länderna.

Text: Karolina Andersson, skatteexpert, Wolters Kluwer