Vad beslutade Skatteverket?

Ett sambopar med gemensamma barn beslutade att göra en gemensam investering i aktier. Den ena av parterna (A) förvärvade aktierna och den andra partnern (C) överförde halva investeringsbeloppet till A. När aktierna såldes uppkom en kapitalvinst (t.ex. 1 000). Kapitalvinsten 1 000 redovisades och beskattades av A med 300. Skatteverket beskattade därefter även C för halva kapitalvinsten (500). Motiveringen var att C lånat ut pengar till A och därför gjort en kapitalvinst på en fordringsrätt med 500. Behållningen för C efter dubbla skatter blev inte 350 utan 200 (500 – [2 x 30 % x 500]).

Skatteverkets beslut överklagades. Där framförde C att det var en gemensam investering, vilket också bevisats. Någon motbevisning hade inte presenterats trots att bevisbördan låg Skatteverket. Vidare hänvisade C till RÅ 2003 ref. 12. I detta mål klarläggs att transaktioner mellan närstående i allmänhet får antas ha sådant samband med den personliga relationen att en förlust på grund därav har karaktär av personlig levnadskostnad. Av reciprocitetsprincipen följer att motsvarande borde gälla kapitalvinster.

Hur såg förvaltningsrätten på frågan?

Förvaltningsrätten kom fram till att C hade fått en fordringsrätt och därför skulle beskattas för 500.

Förvaltningsrätten uttrycker även att det inte uppkommer en dubbelbeskattning. Det motiveras med att det var ”fråga om två separata beskattningsbara subjekt som har genomfört två från varandra separata beskattningsbara transaktioner.” Att halva kapitalvinsten beskattades två gånger var alltså ingen dubbelbeskattning.

Vidare framförde förvaltningsrätten att RÅ 2003 ref. 12 inte var tillämpligt. Som motivering framfördes att det i 2003 års mål var en kapitalförlust, men i det här aktuella målet uppkom en kapitalvinst. Vinster ska alltså beskattas men avdrag ska inte medges för förluster. Som sagt, inget förvånar mig längre.

Vad ansåg kammarrätten?

C överklagade till kammarrätten. Utöver vad som tidigare framförts hänvisade C till doktrin. I boken Samäganderätt av Torkel Gregow framförs det bl.a. att: Samäganderätt är av naturliga skäl en praktisk lösning när två eller flera har investerat i ett objekt som de tillsammans ska använda eller dra nytta av på annat sätt.”
Att C hade en samäganderätt och inte en fordran var för mig en självklarhet. Men vad var min uppfattning värd för C? Under två år har hon fått leva med psykisk stress och i ovisshet vad som ska hända? Glädjen var därför överväldigande när kammarrätten meddelade att man bifallit överklagandet.

Skrämmande men kanske inte helt förvånande var en ledamot skiljaktig. Ledamoten delade förvaltningsrättens bedömning att det inte skett någon dubbelbeskattning. Reciprocitetsprincipen var uppenbarligen inte heller något som domstolen behövde förhålla sig till.

Hur kan det ha varit en fordran?

I överklagandet framförde C att det fanns flera omständigheter som klart och tydligt talade emot att det uppkommit en fordran. Bland annat har mottagaren A inte kunnat disponera pengarna fritt efter eget önskemål och behov. Pengarna var direkt ämnade för den gemensamma investeringen. Det fanns inte heller någon möjlighet till ekonomisk vinning och A har inte heller tagit någon ekonomisk risk. Det beror på att återbetalningen, som för en samäganderätt, helt styrts av utfallet av investeringen.

Mot denna bakgrund kan man tycka att domaren i kammarrätten med avvikande mening borde ha utvecklat sin bedömning av bevisfrågan och varför det var en fordran och inte en samäganderätt. Men, som jag sett i allt för många domar, anses det uppenbarligen förenligt med en objektiv och rättssäker skatteprocess att hemlighålla motiveringen.

Galenskapen slutar inte här

Som alternativ beskattningsgrund framförde Skatteverkets kvalificerade beslutsfattare att A och C anses ha bildat ett enkelt bolag i syfte att äga de aktuella aktierna tillsammans. Begäran avvisades med att det inte var samma sakfråga och därför inte kunde prövas.

Givetvis ägde A och C aktierna tillsammans, det har aldrig funnits någon fordringsrätt. Men hur kan det innebära att vinsten ska dubbelbeskattas? Förutom att det saknas lagligt stöd för en sådan beskattning saknar bedömningen all rimlig logik. För hur skulle det vara möjligt att driva verksamhet i ett enkelt bolag om vinsterna dubbelbeskattas?
Detta är också en av flera frågor som jag har önskat diskutera med Skatteverkets rättsliga avdelning. Men tyvärr saknas detta intresse. Är det kanske viktigare att vinna mål och hålla sina handläggare om ryggen än att ge medborgarna svar på vad Skatteverket anser förenligt med skattelagstiftningen? Var möjligen HFD 2023 ref. 1 ett misstag?

Att Skatteverket inte är öppen för en diskussion gör det också svårare att övertyga om utbildningens värde i skattekontrollen. Enligt min mening går det inte, som Skatteverket har gjort, att byta ut gedigen utbildning och kunskap mot fantasifullt teamarbete. Med bättre kunskap hade Skatteverket kanske varit mer framgångsrik i kontrollen av det verkliga skatteundantaget.

Vad krävs för en rättssäker process?

I denna process har två av fyra domare ansett att en gemensam investering mellan närstående ska dubbelbeskattas. Det innebär att skatteprocessen är som ett lotteri. Enligt min uppfattning är detta ännu ett bevis på att det krävs specialdomstol inom skatt.

För en sådan förändring krävs det att rätt personer faktiskt förstår problematiken. Kanske krävs det att t.ex. Skatteverkets generaldirektör eller skatteutskottets ordförande råkar ut dubbelbeskattning eller något annat av alla rättsövergrepp jag beskrivit i mina artiklar. För så länge man själv inte har drabbats är det naturligtvis lätt att uppfatta Sverige som ett fläckfritt land och att rättsosäkra processer bara förekommer i andra länder.