Kan en ideell förening samarbeta med andra aktörer?

För att kunna tillhandahålla en bättre verksamhet hade föreningen inlett ett samarbete med andra ideella föreningar med samma eller liknande allmännyttiga ändamål. Skatteverket menade dock att skattefriheten krävde att verksamheten genomfördes i egen regi. Det innebär till exempel att inkomsten ska beskattas om två fotbollsklubbar gemensamt genomför en fotbollsturnering, men är skattebefriad om en klubb gör det helt i egen regi.  

Utöver att bedömningen är irrationell är den inte heller förenlig med legalitetsprincipen. Det går nämligen inte att utläsa av lagen att främjandet av det allmännyttiga ändamålet inte får göras tillsammans med andra aktörer. Av praxis framgår det dessutom med all tydlighet att ändamålet faktiskt kan främjas i samarbete med andra aktörer.

Får en föreningsaktivitet inte ge ett överskott?

Ideella föreningar utövar vanligtvis sina aktiviteter med oavlönade medlemmar. Aktiviteterna ger därför i regel ett överskott. I det aktuella målet menade Skatteverket att ersättningen för aktiviteterna inte fick överstiga självkostnadspriset om inkomsten skulle vara skattebefriad. Bedömningen är närmast löjeväckande. För om verksamheten inte får leda till överskott blir bestämmelserna i 7 kap. 3 § IL, som anger att inkomsten kan vara skattefri, meningslös. Det är som bekant endast överskott som kan vara undantagen från beskattning, inte underskott.

Föreningen framförde också att bedömningen inte var förenlig med det s.k. fullföljdskravet. Det vill säga att intäkterna ska användas i skälig omfattning för det allmännyttiga ändamålet. Av förarbeten och praxis framgår att minst 75–80 procent av avkastningen måste användas för detta ändamål. Om verksamheten inte får generera överskott finns det inte heller något behov av särskilda regler hur överskottet ska användas.

Delade förvaltningsrätten Skatteverkets tolkning?

Förvaltningsrätten ändrade inte Skatteverkets beslut och påförde också skattetillägg. Inte helt oväntat bemöttes inte föreningens argument att domen inte är förenligt med legalitetsprincipen. Inte heller bemöttes föreningens argument mot den löjeväckande bedömningen att verksamheten för det allmännyttiga ändamålet inte får leda till överskott.

Man kan säkert fundera över och diskutera varför domstolen inte bemöter den skattskyldiges argument. Enligt min mening är det uppenbart. Kan domstolen motivera varför den skattskyldige har fel finns det ingen anledning att inte redovisa det i domskälen. Särskilt om domen går den skattskyldige emot. Det kan inte heller anses etiskt eller moraliskt att inte bemöta den skattskyldiges argumentation. När domskälen döljs kan det också uppfattas som att domstolen redan från början har bestämt sig för att inte ändra Skatteverkets beslut.

Lika uppseendeväckande och skrämmande är att skattetillägg påfördes utan befrielse. Enligt lagens förarbeten kan det förväntas att den skattskyldige har läst och satt sig in i vad som står i Skatteverkets publicerade deklarationsupplysningar. Av naturliga skäl går det inte att hitta information i skatteupplysningarna att verksamheten inte får drivas tillsammans med andra aktörer. Givetvis går det inte heller att hitta information att verksamheten inte får gå med överskott. Tolkningen i Skatteverkets beslut var därför okänd för alla utom inblandade skattehandläggare. Det var också något som föreningen påpekade.

Det sorgligt att Skatteverkets handläggare tillåts driva processer som är i strid med Skatteverkets officiella uppfattning uttryckt i rättslig vägledning. Att förvaltnings- och kammarrätterna dessutom gång på gång låter dessa uppenbara rättsövergrepp passera säger också något om objektivitet och rättssäkerhet i svenska förvaltningsdomstolar.

Hur ser Skatteverkets rättliga experter på frågan?

Srf konsulterna har fått liknade frågeställningar från sina medlemmar. För att få klarhet i sakfrågan kontaktade jag en tidigare kollega på Skatteverket som är expert på det aktuella regelverket. Av svaret framgår det, inte särskilt överraskande, att det inte finns någon grund att frångå tydlig lagstiftning, lagens förarbeten eller praxis.

Är det någon mening att följa lagen?

I detta fall är det uppenbart att förvaltningsrätten inte har tagit hänsyn till den skattskyldiges argument och okritiskt gått på Skatteverkets linje. Lika klart är det att förvaltningsrätten har bortsett från innehållet i en klar lagtext och att domen är i strid med praxis.

Det som kanske är mest uppseendeväckande är logiken i domen. Det vill säga att föreningens verksamhet inte får gå med överskott. Frågan är om det finns det någon gräns hur långt en domstol är beredd att gå för att beskatta medborgarna?

Om Skatteverket och domstolen inte accepterar tydlig och klar lagstiftning, varför ska då medborgarna göra det? Skatteverket och domstolen tycker kanske att det är bra med så stora skatteintäkter som möjligt. Men på lång sikt är det förödande. Förtroendet för myndigheter och domstolar urholkas. Därmed kommer också viljan att göra rätt och betala skatt att minska.