Mia Fransson är ansvarig för internationella arbetsrättsfrågor vid arbetsgivarorganisationen som samlar 11 500 medlemsföretag i ett 60-tal branscher inom tjänstesektorn. Hon hjälper medlemsföretagen inför och under domstolsförhandlingar samt svarar löpande på deras frågor. Oavsett ingång brukar hennes svar börja med en serie motfrågor som klargör förhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren som ska vistas utomlands: Var? Hur länge? Vilka regler gäller där för arbete, försäkringar, sjukvård och skatt?

– Sedan pandemin startade 2020 har vi märkt ett ökat intresse för att distansarbeta utomlands, det som också kallas för workation. För många yrken är det ju, i alla fall i teorin, möjligt att jobba var som helst så länge man har sin laptop och en stabil uppkoppling. Men i praktiken är det långt ifrån så enkelt.

Kan göras hemma

Tidigare jobbade personer utomlands för att arbetsgivaren behövde den kompetensen på plats, exempelvis för att stötta upp ett dotterbolag eller för att etablera sig på en ny marknad. Alternativt tog man anställning hos en utländsk arbetsgivare.

– Då behövde man vara på den platsen för att kunna göra sitt jobb. Så är det inte med distansarbete utomlands. Det finns då inget syfte för arbetsgivaren med att arbetet utförs utomlands. Den enskilda individen är utomlands för att den vill det och arbetsgivare tillåter det. Det påverkar parterna arbetsrättsligt, försäkringsrättsligt och skatterättsligt på ett sätt man måste ha kontroll på, konstaterar Mia Fransson.

Olika regler

Eftersom det inte ens inom EU finns gemensamma regler för vad som gäller workation för medarbetare är Mia Franssons råd att man går mycket grundligt till väga och tar reda på vad som gäller i Italien, Spanien, Thailand, Australien eller var man nu vill jobba ifrån i stället för från det ordinarie tjänstestället.

– Frankrike har till exempel en lagstiftning som säger att arbetsgivaren inte får ta kontakt efter arbetstid och att man inte får ta sin lunchrast framför datorn. Där, och i Italien, måste man också registrera in sig i deras försäkringssystem även om man ”bara” jobbar där några månader, om man inte har ett A1-intyg som visar att man ligger kvar i svensk socialförsäkring.

– I Tyskland finns det risk att företaget, enligt deras bokföringslag, måste anses ha ett fast driftställe där, om den som arbetar på distans har rätt att teckna avtal och sitter i företagets ledningsgrupp eller står för majoriteten av omsättningen för företaget, säger Mia Fransson och understryker:

– Men det självklara är ju rätt arbets- och uppehållstillstånd. Plus A1-intyget från Försäkringskassan som visar att man har en socialförsäkring från sitt hemland.

Mer information

För arbetsgivaren är det viktigt att komma ihåg att arbetsgivaransvaret följer med utomlands. Det gäller också kraven på rätt arbetsmiljö. Det som dock inte följer med är kollektivavtalen, som enbart gäller vid arbete i Sverige. Däremot gäller vissa delar av kollektivavtalens försäkringar även vid arbete i utlandet. Exempelvis gäller pension, sjukförsäkring eller arbetsskador.

– Grundtipset är att man gör tilläggsavtal som anger hur länge arbetstagaren ska vara borta, vad hen ska arbeta med, när hen ska arbeta på dygnet, var arbetsplatsen finns och annat som återfinns i kollektivavtalen, säger Mia Fransson.

– Men sedan kompliceras saken ytterligare om den anställde stannar borta en längre tid och då kan bedömas få en allt starkare anknytning till landet hen jobbar i. Enkelt uttryckt kan det landets lagar då, enligt Romförordningen, få företräde framför svenska lagar och regler, om det landets lagar gynnar den svagare parten, alltså arbetstagaren. Exempelvis gäller detta vad som kan vara grunden för en uppsägning.