För att kunna bli beviljad en företagsrekonstruktion gör företaget en ansökan till tingsrätten. Tingsrätten utser då en rekonstruktör som undersöker möjligheterna att driva verksamheten vidare. Rekonstruktören ska inledningsvis gå igenom bolagets bokföring och upprätta en förteckning över bolagets tillgångar och skulder.  

Det sker en utredning om förutsättningarna för att skriva ner skulderna. Inledningsvis ska rekonstruktören kalla alla kända fordringsägare till ett borgenärssammanträde i tingsrätten inom tre veckor från det att ansökningen ingavs till tingsrätten. Vid sammanträdet beslutas om företagsrekonstruktionen ska fortsätta, och gör den det så fryses skulderna. Borgenärerna går alltså med på att vänta med att kräva in sina fordringar från företaget under den tiden som företagsrekonstruktionen pågår, vilket initialt är tre månader.  Företagsrekonstruktionen kan förlängas i upptill ett år och under den tiden så kan inga ärenden tas till Kronofogden och företaget kan inte sättas i konkurs. Rekonstruktören fungerar under den tiden som rådgivare i företaget, som drivs vidare av styrelse och ledning. Rekonstruktören ska också se till att gamla skulder inte betalas och att nya inköp görs kontant. Rekonstruktören upprättar normalt även ett förslag till ett s.k. offentligt ackord där företagets samlade fordringar skrivs ned och ett procentuellt belopp (minst 25 %) ska betalas. 

Tillbaka till fordringar, vad händer då med den anställdes innestående lön? Skulder för lönefordringar som är förmånsberättigade kan inte skrivas ner. Sådana skulder ska alltid betalas. Om företaget inte har möjlighet att betala lön under rekonstruktionstiden så blir det en specialhantering av löner till de anställda eftersom lönegarantin träder in. Att anställda har en särskild ställning när företaget har ekonomiska problem går tillbaka så långt som till 1734 års lag 4 Handelsbalken 17 kap då betjänters och tjänstehjons lön för sista året i princip bästa rätt i arbetsgivarens konkurs. År 1970 kom den nu gällande förmånsrättslagen och fram till 1975 hade lönefordringar i princip behållit placeringen som bäst prioriterad fordring.  År 1971 infördes en lönegarantilag.  

Lönegarantilagen innebär att staten genom Länsstyrelsen betalar ut lönen. Det är rekonstruktören som fattar beslut om vilka som har rätt till lönegaranti och med hur mycket. I stort sett kan man säga att lönegarantin omfattar samtliga anställda, både fast anställda och vikarier. Andra regler gäller dock för konsulter, som inte är att betrakta som arbetstagare, såvida de inte är särskilt beroende av arbetsgivaren, samt individer som har varit delägare i företaget. 

Länsstyrelsen betalar ut ersättningen från lönegarantin. Underlagen för beräkning av lön kan fortsättningsvis komma från löneavdelningen. Så intjänad lön och/eller semesterersättning från tiden innan rekonstruktionen betalas ut automatiskt men om det gäller för att få ut uppsägningslön krävs en särskild försäkransblankett till Länsstyrelsen. Det är handläggningstiden hos Länsstyrelsen som styr men pengarna betalas alltid ut så snart som möjligt. 

Följande lönehändelser hanteras under företagsrekonstruktion. 

• lön som har tjänats in tre månader bakåt i tiden från dagen för konkursansökan., 
• lön för tiden under själva konkursförfarandet och lön en månad efter konkursbeslutet, 
• semesterlön för detta år och föregående semesterår och semesterersättning för uppsägningstiden, 
• uppsägningslön (enligt lagen om anställningsskydd) efter konkursbeslutet, 
• vissa pensionsfordringar och annan ersättning på grund av anställningen (till exempel provision och bonus) och 
• gjorda utlägg i tjänsten, för exempelvis resor, om det har gjorts inom den tid med möjlig lönegaranti. 

Lönegarantin omfattar semesterersättning, men bara för det innevarande året, som när det handlar om semester oftast löper från 1 april till 31 mars. Det vill säga den semester som arbetats in efter den 1 april och fram till konkursansökan kan utbetalas inom ramen för den statliga lönegarantin. 

Beträffande tid som tjänats in genom övertid eller på andra sätt är det en svårare fråga. Har tiden inte tagits ut innan konkursen får man som arbetstagare oftast ingen ersättning för den. Reseersättningar kan däremot omfattas, men det är viktigt med ett avtal som tydligt anger vad som gäller.