Ett aktiebolag hade inte betalat för de redovisningstjänster som utförts under 2012 när bolaget försattes i konkurs i slutet av maj det året. Bolaget hade då under nästan tre års tid bedrivit verksamhet trots att bolagets eget kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet. Den redovisningsbyrå som hade utfört tjänsterna stämde därför bolagets styrelseledamot och hävdade att han personligen var ansvarig för bolagets skuld. Detta eftersom styrelsen bland annat inte hade upprättat och låtit bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning i enlighet med 25 kap. 13 § aktiebolagslagen, ABL.

Styrelseledamoten bestred kravet och hänvisade till att redovisningsbyrån redan innan aktuell skuld uppkommit kände till att styrelsen hade eftersatt sin skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning. Byrån hade därför inte rätt att göra ett medansvar gällande.

Tingsrätten vände sig till Högsta domstolen och bad att få svar på frågan om en styrelseledamot kan göras personligt betalningsansvarig enligt 25 kap. 18 § ABL för bolagets skulder när de åtgärder som avses i paragrafen inte vidtagits och den som kräver betalt hade kännedom om detta förhållande när skulden uppstod.

Handlingsreglerna i ABL

Högsta domstolen sammanfattar i sitt beslut de fall som enligt 25 kap. 13-18 §§ ABL medför att styrelsens ledamöter solidariskt har ett medansvarar för de bolagsförpliktelser som uppkommer under den tid som underlåtenheten i de beskrivna fallen består.

1. Det första fallet är att styrelsen inte upprättar och låter bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning trots att det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Motsvarande gäller när ett resultatlöst utmätningsförsök har ägt rum.
2. Det andra fallet är när styrelsen inte sammankallar en första kontrollstämma, trots att kontrollbalansräkningen utvisar att bolagets eget kapital (beräknat på visst sätt) understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet.
3. Det tredje fallet är att styrelsen inte ansöker hos tingrätten om likvidation trots att den andra kontrollstämman inte har hållits inom åtta månader från den första, eller trots att det vid den andra kontrollstämman inte har funnits någon kontrollbalansräkning som visar att aktiekapitalet är helt återställt.

Syftet med reglerna

Syftet med dessa handlingsregler, påpekar Högsta domstolen, är att ett aktiebolag med alltför låg kapitaliseringsgrad utan dröjsmål antingen ska vidta åtgärder för att stärka bolagets ställning eller inleda en ordnad avveckling av bolaget. Såväl aktieägare som befintliga och tillkommande fordringsägare har ett intresse av att handlingsmönstret efterlevs. Medansvaret utgör ett påtryckningsmedel för att få styrelsen att följa reglerna.

Ej skyddsvärd fordringsägare

En fordringsägare som har vetskap om att ett bolag befinner sig i en prekär ekonomisk situation och att en ansvarsperiod löper, men som ändå väljer att ingå en förbindelse med bolaget i tyst förlitan på styrelseledamöternas medansvar, kan enligt Högsta domstolen inte anses vara påtagligt skyddsvärd.

De aktuella bestämmelserna i 25 kapitlet ABL är avsedda att leda till att bolagets ställning stärks eller att bolaget avvecklas under ordnade former. Detta främjas i den nu aktuella situationen bäst genom att den potentielle fordringsägaren – om han inte avstår från att ingå förbindelse med bolaget eller gör så under förutsättning av att säkerhet ställs exempelvis av styrelseledamot eller aktieägare – klargör att medansvar kommer att göras gällande, anser Högsta domstolen. Ett sådant klargörande – i form av ett förbehåll om medansvar – bör föranleda bolagets styrelse att överväga hur kapitalbristsituationen ska hanteras. Ett förbehåll av detta slag bör i vissa fall kunna tänkas vara underförstått. Så kan vara fallet om fordringsägaren visar att det stod klart för bolaget att han inte avstod från rätten att göra det solidariska ansvaret gällande. Men om ett sådant förbehåll har gjorts eller inte får då bedömas enligt allmänna avtalsrättsliga principer, framhåller Högsta domstolen.

Högsta domstolens beslut

I sitt beslut den 22 december 2014, mål nr. Ö 4853-13, skriver Högsta domstolen att tingsrättens fråga ska besvaras på följande sätt: En styrelseledamot som har underlåtit att vidta åtgärd som avses i 25 kap. 18 § ABL är inte solidariskt betalningsansvarig med bolaget för förpliktelser som uppkommit för bolaget under den tid som underlåtenheten består (ansvarsperioden), när fordringsägaren har haft vetskap om underlåtenheten och inte har förbehållit sig rätten att göra det solidariska ansvaret gällande.

Skiljaktig mening

Två justitieråd var skiljaktiga i själva saken. De anser att styrelseledamoten ska vara medansvarig för bolagets förpliktelser under den tid underlåtenheten består, även när fordrings-ägaren hade kännedom om underlåtenheten när fordran uppkom.

Rekommendation

När du som redovisningskonsult fortsätter att arbeta med en bolagskund som inte i tid vidtar de åtgärder som krävs enligt 25 kap. 18 § ABL, bör du skriftligt meddela kunden att du förbehålla dig rätten att göra det solidariska medansvaret för styrelsens ledamöter gällande avseende bolagets förpliktelser. Alternativ till detta kan vara att du kräver att säkerhet ställs för dina kommande arvodeskrav av en eller flera styrelseledamöter eller aktieägare.