Kjell Bylund har en gedigen erfarenhet av att utveckla datasystem för lönebranschen. Efter examen vid Umeå universitet 1974 (där det vid den här tiden inte ens fanns någon dator) började han jobba på Databolagen med att utveckla löneprogram för hotell- och restaurangbranschen.

Kjell Bylund

Att jobba som löneadministratör krävde väldigt goda kunskaper i djungeln av kollektivavtal, allt jobb gjordes manuellt. Jobbet liknades mer vid ett hantverk och kunniga personer var mycket eftertraktade. Arbetsplatserna såg nästan ut som idag med bildskärm och tangentbord men skillnaden är milsvid. Bildskärmen kunde inget annat än återge det som skrevs på tangentbordet och var kopplad till en stordator någonstans i byggnaden. Inget internet, inga avancerade skriv-, bild- eller räkneprogram.

– Datorerna vid den här tiden var avancerade och dyra, minns Kjell. Och enorma. Vi hade en datorhall på 85 kvadratmeter och datorn hade ett primärminne på 24 k. Det skulle inte ens räcka till att lagra ett tomt word-dokument idag. För att kyla den hade vi fläktar under golvet som blåste upp kall luft genom små hål och ett kylaggregat på taket. Hade vi inte tillräckligt med glykol i det så frös det på vintern. I datorhallen fanns temperatur och fuktighetskontroll, blev det för varmt så slogs datorn helt enkelt av. Hände det när det var en utbetalningsdag för lön så blev det katastrof.

– 1982 köpte vi in en ny dator som skulle frälsa oss, fortsätter Kjell. Den kostade 3,8 miljoner och kunde klara 300 arbetsstationer i nätverket. Vi hade 23 anställda där nästan hälften var så kallade stansoperatriser, de registrerade stämpelkort och förde över till pappersremsor som sedan matades in i datorn.

Under mitten på 1980-talet började Kjell skissa på ett nytt lönesystem, något han jobbade med att utveckla under flera år.

– Jag hade en vision att göra ett avancerat system som skulle kunna göra hela jobbet, målbilden var att kunna plocka in vem som helst som bara kunde skriva på tangentbordet, som inte hade lönekunskaper. Löntagaren skulle ändå få rätt lön enligt kollektivavtalet.

Sagt och gjort, Kjell lyckades skapa ett automatiserat program som gjorde beräkningar och la till övertidsersättning vid en viss tidpunkt. Men kunderna var inte riktigt nöjda.

– Programmet bestämde, precis som det var meningen, att övertidsersättning skulle betalas ut efter ett visst klockslag. Kunder som hade kommit överens med sin personal att exempelvis jobba en söndag istället för nästkommande onsdag blev inte så glada när det betalades ut övertidsersättning. Det var ju ingen övertid utan bara ett byte av dag. Kunderna ville, med all rätt, bestämma mer själva så jag fick bakläxa.

Enligt Kjell började digitaliseringen runt 1985. Då behövde man inte längre räkna timmar manuellt så jobbet som stansoperatris försvann när dataprogrammet kunde kopplas mot stämpelklockan.

– Den allra största revolutionen i branschen var när man insåg att lönesystemet skulle kunna olika kollektivavtal. Löneadministratören behövde inte längre ha allt i huvudet. Men det betydde också att flera gamla trotjänare, ofta relativt högavlönade, blev överflödiga när det gick att anställa unga människor med lägre kompetens till en lägre kostnad.

Sedan dess har plattformar bytts flera gånger om, vi har gått från stämpelklockor till appar.

– Ja, mycket har så klart hänt de senaste 5-10 åren. Man kopplar upp sig med sin telefon och löntagaren gör själv det mesta av jobbet. När jag insåg att vi var tvungna att gå från servrar till pc så valde jag att gå i pension, avslutar Kjell Bylund.