Det finns inga särskilda skattebestämmelser för utbildningskostnader. Utan det är Skatteverket och skattedomstolarna som har fått ange ramarna för vad som kan vara skattefritt för den som är anställd.

Skattefritt

Skatteverket har i ett ställningstagande 2011-04-12, dnr: 131 55196-11/111, redovisat sin skattemässiga syn på utbildning under pågående anställning. Ett ställningstagande som får ses som en helomvändning från verkets sida jämfört med vad som gällt tidigare. Begrepp som grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning har inte längre någon större betydelse för den skattemässiga bedömningen, utan det är kopplingen till arbetet och om utbildningen är av nytta för tjänsten som den anställde har som är det väsentliga.

Om arbetsgivaren bekostar en anställds utbildning som är betingad av anställningen blir det, enligt Skatteverket, inte aktuellt att beskatta den anställde för någon förmån. Den omständigheten att arbetsgivaren bekostar sådan utbildning innebär en stark presumtion för att utbildningen sker i tjänsten. Enligt Skatteverket gäller detta alltid utbildning som rör arbetsgivarens verksamhetsområde. Men det gäller även i de fall utbildningen medför en högre kompetens för den anställde.

Nyttan

Det avgörande för skattefriheten är nyttan av utbildningen i företaget och inte kostnadens storlek, var utbildningen genomförts eller om den sker på fritiden, framhåller Skatteverket.

En person som redan har en anställning inom ett område kan alltså inom anställningen beredas kompletterande utbildning som bekostas av arbetsgivaren, utan att det uppkommer någon skattepliktig förmån.

Skatteverket ger följande exempel på kompletterande utbildning som inte förmånsbeskattas:

• undersköterska utbildas till sjuksköterska,
• sjuksköterska utbildas för specialistkompetens,
• mäklarassistent utbildas till mäklare,
• verksam lärare utan lärarexamen utbildas till behörig lärare,
• pilot utbildas på nya flygplanstyper, samt
• chaufför med B-körkort kompletterar med C- eller D-behörighet.

I detta sammanhang är Högsta förvaltningsdomstolens dom, HFD 2012 ref. 38, intressant. I den domen medgavs en redovisningskonsult avdrag i sin enskilda firma för den utbildning som krävs för att bli auktoriserad hos Sveriges Redovisningskonsulters Förbund. HFD motiverade domen med att utbildningen omfattade kurser som hade samband med arbetet som redovisningskonsult och att utbildningen helt klart var till nytta för verksamheten. Det innebär att motsvarande utbildning är skattefri för en anställd redovisningskonsult om arbetsgivaren betalar utbildningen.

En utbildning där den anställde lär sig använda olika hjälpmedel som behövs i arbetet, exempelvis dataprogram, är också skattefri. Detsamma gäller språkutbildning för den som har affärskontakter i utlandet eller kurs i eco-driving för den som kör mycket bil i tjänsten. Sådan utbildning kan den anställde även ha nytta av privat. Men den privata nyttan räknas som en förmån av begränsat värde om utbildningen är väsentlig för arbetet. Sådana förmåner är skattefria.

Förmånsbeskattning

Men det finns utbildningar som den anställde ska förmånsbeskattas för om arbetsgivaren betalar även om kunskapen förutsätts för arbetet. Ett exempel är om den anställde saknar körkort och hon eller han får en körkortsutbildning för personbil betald av arbetsgivaren.

Utbildningskontrakt

När en arbetsgivare bekostar en anställds utbildning kan det finnas ett önskemål från arbetsgivarens sida om att den anställde ska arbeta kvar en viss tid eller återbetala en del av utbildningskostnaden om anställningen avslutas en kort tid efter genomgången utbildning.

Utbildningskontrakt förekommer sällan i privat anställning. Men det finns inga rättsliga hinder mot att arbetsgivaren tecknar ett sådant kontrakt med den anställde. Avtalsfriheten är dock begränsad. Enligt avtalslagens regler kan ett avtal ogiltigförklaras eller jämkas helt eller delvis.

Om det blir aktuellt att pröva frågan om ett utbildningskontrakt ska jämkas eller ogiltigförklaras kan följande omständigheter ha betydelse:

• typ av utbildning,
• vem som tagit initiativ till utbildningen,
• tid som förflutit efter utbildningen,
• storleken på återkravet samt
• anledningen till att anställningen upphör.

Vid sedvanlig kompetensutveckling är det inte rimligt att arbetstagaren ska bli återbetalningsskyldig. Detsamma gäller om arbetsgivaren beordrat den anställde att gå en omfattande och kostsam utbildning. Men om det är arbetstagaren som tagit initiativ och mer eller mindre övertalat arbetsgivaren att få genomgå en sådan utbildning talar mycket för att den anställde kan bli återbetalningsskyldig om det är fråga om en utbildning som ger den anställde ny kompetens. Återbetalningsskyldigheten bör i ett sådant fall trappas av och inte omfatta längre tid än ett år efter avslutad utbildning.