Avdragsrätten i näringsverksamhet är kopplad till intäkterna och inte till ägandet av tillgångar
Avdrag i näringsverksamhet
Enligt 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229) får man göra avdrag för de utgifter man har för att förvärva och bibehålla inkomster i en näringsverksamhet.
På motsvarande sätt får man enligt 8 kap. 3 § 1 st mervärdesskattelagen (1994:200) som beskattningsbar person som bedriver en momspliktig ekonomisk verksamhet göra avdrag för den ingående moms som hänför sig till förvärv eller import i verksamheten.
Fallet
Heides make Kjell bedrev näringsverksamhet där han hyrde ut stallplatser och hästboxar på en jordbruksfastighet. Mannen avled i november 2014 och verksamheten övergick till dödsboet där hustrun var enda dödsbodelägaren. I mars 2015 registrerade hon en enskild näringsverksamhet och den 1 april övertog hon verksamheten från dödsboet. Någon bouppteckning registrerades dock inte och dödsboet upplöstes inte under året.
I deklarationen för 2015 redovisade hon intäkter i verksamheten med cirka 1,5 miljoner kronor och kostnader för nästan lika mycket. Hon redovisade dessutom utgående moms med cirka 350 000 kronor och ingående moms med cirka 250 000 kronor.
Skatteverket beskattade samtliga intäkter och påförde utgående moms, men vägrade avdrag för kostnader med cirka 1 miljon kronor samt med ingående moms med hänvisning till att verksamheten bedrevs med tillgångar som fortfarande ägdes av dödsboet. Ett arrendeavtal mellan henne och dödsboet daterat i januari 2017 betraktades som en efterhandskonstruktion som inte kunde påverka bedömningen.
Förvaltningsrätten, FR, gick på Skatteverkets linje och även kammarrätten, KR, menade att i avsaknad av ett civilrättsligt giltigt arrendeavtal hade Heide inte visat att hon hade rätt till avdragen. KR visade dock fallet åter till Skatteverket för att beräkna rätten till avdrag för andra kostnader i verksamheten än de som hänförde sig till de tillgångar som ägdes av dödsboet. Heide överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD.
Högsta förvaltningsdomstolen
Frågan i målet är om avdrag får vägras för kostnader i en näringsverksamhet, och för ingående moms som hänför sig till sådana kostnader, på den grunden att de avser tillgångar som ägs av någon annan än den som driver verksamheten.
Verksamheten bedrivs på en jordbruksfastighet som ägs av dödsboet och med användning av byggnader samt maskiner och inventarier som också tillhör dödsboet. Skatteverket medgav avdrag för personalkostnaderna men inte för övriga kostnader och inte heller för ingående moms som hänför sig till kostnaderna. Skatteverket, FR och KR menade att kostnader som avser dödsboets tillgångar inte hör till Heides verksamhet.
HFD konstaterar kort att de aktuella kostnaderna har ett sådant samband med de beskattade intäkterna i näringsverksamheten att de ska dras av i denna. Även ingående moms ska dras av från utgående moms. Den omständigheten att Heidi inte äger de tillgångar som används i verksamheten föranleder enligt HFD ingen annan bedömning.
Kommentar
HFD går inte in på något resonemang om arrendeavtal och liknande. Relevant för avdragsrätten är i stället att kostnaderna har samband med de beskattade intäkterna.
Även om det alltid är bra att ha giltiga avtal på plats är det samtidigt ett viktigt klargörande från HFD att avdragsrätten inte är beroende av ägande och avtal, utan av om det är fråga om kostnader för intäkternas förvärvande.
Ändrade regler om företrädaransvar – varför blir det inte tillräckligt bra?
14 november 2025
Den 4 november genomförde Institutet Skatter och rättssäkerhet ett seminarium som handlade om regeringens lagrådsremiss att ändra reglerna om företrädaransvar. Talare var Teresa Simon-Almendal och Katarina Bartels. Båda var med i den tidigare statliga utredningen och de har stor kunskap om de aktuella reglerna. De lyckades på ett förträffligt sätt sammanfatta lagrådsremissens för- och nackdelar. Vad är då innebörden av reglerna om företrädaransvar och vilka ändringar har föreslagits? Är det tillräckligt eller borde lagstiftaren gjort mer?
Avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfällig anställning och dubbel bosättning sänks
16 december 2021Reglerna om avdrag för ökade levnadskostnader innehåller många detaljer och det är lätt att göra fel. Vi tar upp ett fall från Kammarrätten i Göteborg, mål nr 390-21, som på ett tydligt sätt visar hur reglerna skiljer sig åt mellan tillfällig anställning och dubbel bosättning. Utgångspunkten är en visstidsanställning som övergår i en tillsvidareanställning. Förhoppningsvis kan det underlätta för fler att göra rätt i liknande situationer.
Skattereduktionen för investeringar – Vad gäller?
5 november 2021Nu har riksdagen nyligen beslutat om skattereduktionen för investeringar under 2021. Skattereduktionen är 3,9 procent av utgifterna för investeringen och kommer räknas av från skatten för det beskattningsår som avslutas den 31 december 2022 eller, om beskattningsåret inte avslutas den 31 december 2022, det första beskattningsåret efter detta datum.
