Avdrag i näringsverksamhet

Enligt 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229) får man göra avdrag för de utgifter man har för att förvärva och bibehålla inkomster i en näringsverksamhet.

På motsvarande sätt får man enligt 8 kap. 3 § 1 st mervärdesskattelagen (1994:200) som beskattningsbar person som bedriver en momspliktig ekonomisk verksamhet göra avdrag för den ingående moms som hänför sig till förvärv eller import i verksamheten.

Fallet

Heides make Kjell bedrev näringsverksamhet där han hyrde ut stallplatser och hästboxar på en jordbruksfastighet. Mannen avled i november 2014 och verksamheten övergick till dödsboet där hustrun var enda dödsbodelägaren. I mars 2015 registrerade hon en enskild näringsverksamhet och den 1 april övertog hon verksamheten från dödsboet. Någon bouppteckning registrerades dock inte och dödsboet upplöstes inte under året.

I deklarationen för 2015 redovisade hon intäkter i verksamheten med cirka 1,5 miljoner kronor och kostnader för nästan lika mycket. Hon redovisade dessutom utgående moms med cirka 350 000 kronor och ingående moms med cirka 250 000 kronor.

Skatteverket beskattade samtliga intäkter och påförde utgående moms, men vägrade avdrag för kostnader med cirka 1 miljon kronor samt med ingående moms med hänvisning till att verksamheten bedrevs med tillgångar som fortfarande ägdes av dödsboet. Ett arrendeavtal mellan henne och dödsboet daterat i januari 2017 betraktades som en efterhandskonstruktion som inte kunde påverka bedömningen.

Förvaltningsrätten, FR, gick på Skatteverkets linje och även kammarrätten, KR, menade att i avsaknad av ett civilrättsligt giltigt arrendeavtal hade Heide inte visat att hon hade rätt till avdragen. KR visade dock fallet åter till Skatteverket för att beräkna rätten till avdrag för andra kostnader i verksamheten än de som hänförde sig till de tillgångar som ägdes av dödsboet. Heide överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD.

Högsta förvaltningsdomstolen

Frågan i målet är om avdrag får vägras för kostnader i en näringsverksamhet, och för ingående moms som hänför sig till sådana kostnader, på den grunden att de avser tillgångar som ägs av någon annan än den som driver verksamheten.

Verksamheten bedrivs på en jordbruksfastighet som ägs av dödsboet och med användning av byggnader samt maskiner och inventarier som också tillhör dödsboet. Skatteverket medgav avdrag för personalkostnaderna men inte för övriga kostnader och inte heller för ingående moms som hänför sig till kostnaderna. Skatteverket, FR och KR menade att kostnader som avser dödsboets tillgångar inte hör till Heides verksamhet.

HFD konstaterar kort att de aktuella kostnaderna har ett sådant samband med de beskattade intäkterna i näringsverksamheten att de ska dras av i denna. Även ingående moms ska dras av från utgående moms. Den omständigheten att Heidi inte äger de tillgångar som används i verksamheten föranleder enligt HFD ingen annan bedömning.

Kommentar

HFD går inte in på något resonemang om arrendeavtal och liknande. Relevant för avdragsrätten är i stället att kostnaderna har samband med de beskattade intäkterna.

Även om det alltid är bra att ha giltiga avtal på plats är det samtidigt ett viktigt klargörande från HFD att avdragsrätten inte är beroende av ägande och avtal, utan av om det är fråga om kostnader för intäkternas förvärvande.