Som en följd av det så kallade januariavtalet har regeringen nu tillsatt en utredning med uppdraget att se över och modernisera arbetsrätten i allmänhet och lagen om anställningsskydd i synnerhet. Uppdraget ska redovisas till regeringen i maj nästa år och enligt januariavtalet ska förändringarna i LAS vara genomförda senast 2021.

Utredaren, justitierådet Gudmund Toijer, har bland annat fått uppdraget att ta fram lagförslag för utökade undantag från turordningsreglerna och att utarbeta förslag för att inom ramen för anställningen stärka arbetsgivarens ansvar för kompetensutveckling och anställdas omställningsförmåga. Utredaren ska också utarbeta författningsförslag som – särskilt för mindre företag – innebär lägre kostnader vid uppsägningar, samtidigt som rättssäkerhet och skydd mot godtycke upprätthålls och dessutom se över möjligheten att ta fram förslag i syfte att skapa en bättre balans i anställningsskyddet för medarbetare med olika anställningsvillkor.

Som jag ser det är en hel del av utredarens uppdrag vällovligt och intressant, men frågan är om det är tillräckligt. Allra viktigast är att underlätta för företagen i deras roller som jobbskapare och erbjuda stöd i frågor om kompetensförsörjning och – inte minst – vid kompetensväxling av medarbetare. Företagens konkurrenskraft och medarbetarnas kompetens är den ”verkliga” anställningstryggheten, som också måste återspeglas i de arbetsrättsliga regelverken. Därutöver måste risken för att nyanställa minska och flexibiliteten måste öka, så att företagen vågar ta in medarbetare med erfarenheter och kompetens som kanske inte alltid passar in i det gängse mönstret eller de som arbetsgivarna ”brukar” rekrytera.

I sammanhanget ska det bli intressant att följa hur arbetsmarknadens parter kommer att agera i dessa frågor under utredningsarbetet. Kanske hinner parterna enas om välbehövliga reformer före lagstiftaren, även om tiden är knapp? Oavsett det finns det all anledning att återkomma i dessa frågor framöver.