Av Skatteverkets styrdokument (rättslig vägledning och ställningstagande) framgår att utdelning från fåmansbolag ska beskattas när bolagsstämman har fattat beslut om utdelning. Vid denna tidpunkt uppkommer en skuld för bolaget och utdelningen anses disponibel för aktieägaren. Har bolagsstämman fattat beslut om en viss utbetalningstidpunkt gäller denna dag.

Om reglerna tillämpas enligt Skatteverkets styrdokument är det möjligt att kontrollera aktieägarens beskattning genom att granska bolagets årsredovisning som lämnats till Bolagsverket. Skulle utdelningen i stället beskattas vid betalningstillfället hade denna enkla och effektiva kontroll inte varit möjlig. Det hade också kunnat leda till diskussioner och bevisproblem om en utbetalning ska hänföras till medel som uppkommit genom utdelning eller lån.

Det borde vara självklart att Skatteverkets handläggare ska följa styrdokumenten. Särskilt när dessa är till fördel för skattekontrollen. Tyvärr är det inte så. I stället driver enskilda handläggare allt för ofta processer med sina personliga tolkningar och bedömningar.

Det gäller till exempel det nu uppmärksammade fallet där Skatteverkets handläggare ansåg att bolagsstämmans beslut saknade betydelse och att beskattning i stället skulle ske vid själva utbetalningen. Att handläggarna bortsåg från Skatteverkets styrdokument just i detta fall berodde på att aktieägaren inte var skattskyldig i Sverige när bolagsstämman fattade sitt beslut men däremot när utdelningen betalades ut.

Underrätterna ändrade inte Skatteverkets beslut

Skatteverkets beslut överklagades men varken förvaltningsrätten eller kammarrätten ändrade Skatteverkets beslut. Förvaltningsrättens motivering var att någon verklig möjlighet att förfoga över det beslutade utdelningsbeloppet inte fanns vid tidpunkten för bolagsstämmans beslut eftersom bolaget saknade kontanta medel att göra en utdelning.

Kammarrätten menade att utdelningen var villkorad av att bolagets tillgångar hade avyttrats och ”att utdelningen faktiskt ska kunna verkställas genom en kontant utbetalning”. Sammanfattningsvis kan man säga att underrätten bortsåg ifrån att det faktiskt uppkommit en skuld för bolaget och en fordran för aktieägaren vid tidpunkten för bolagsstämmans beslut. Avgörande var i stället att det saknades kontanta medel i bolaget.

Skattetillägg påfördes trots Skatteverkets officiella uppfattning

Det som kanske är mest allvarligt i detta fall är att skattetillägg påfördes. För skattetillägg gäller att bevisbördan för oriktig uppgift ligger på Skatteverket och beviskravet är dessutom högt ställt. Mot denna bakgrund är det förvånande och oroväckande att både förvaltningsrätten och kammarrätten ansåg att beviskravet ”sannolikt” var tillräckligt. Detta trots att beviskravet enligt lag är ”klart framgår”, vilket är ett högre beviskrav.

Även om det kan visas att en oriktig uppgift har lämnats ska befrielse beviljas om det är en svår skatterättslig fråga. Av förarbetena, och av Skatteverkets styrdokument, framgår det att den skattskyldige i detta avseende förväntas att ha tagit del av Skatteverkets allmänna deklarationsanvisningar.

Eftersom Skatteverkets handläggare hade gjort sina personliga tolkningar av gällande rätt fanns det av naturliga skäl inte någon information om denna tolkning i Skatteverkets deklarationsanvisningar. Däremot framgår det som tidigare nämnts att beskattning ska ske vid den tidpunkt då bolagsstämman har fattat beslut om utdelning. Skattetillägg påfördes alltså trots att den skattskyldige faktiskt följt Skatteverkets information. Att en enskild straffas av en myndighet för att ha följt myndighetens anvisningar är något som man möjligen kan tänka sig händer i länder som till exempel Ryssland och Kina, men inte i Sverige. Tyvärr verkar rättssäkerheten inte vara mycket bättre här.

Hur dömde Högsta förvaltningsdomstolen?

Högsta förvaltningsdomstolen undanröjde Skatteverkets beslut och underrätternas domar (HFD 2023 not 12). I domskälen konstateras det att det uppkommit en skuld det år bolagsstämman fattat sitt beslut och att aktieägaren hade kunnat begära betalning vid denna tidpunkt. Enligt min mening är domen föga överraskande. Hade aktieägaren begärt att få betalt hade bolaget inte haft någon annan möjlighet än att sälja sina tillgångar för att betala skulden. Bolaget hade givetvis också kunnat betala skulden med andra tillgångar, eftersom det inte krävs att betalning måste ske med kontanter.

Alarmerande och riskfylld rättstillämpning

Att Skatteverkets handläggare fattar beslut utan hänsyn till de egna styrdokumenten är naturligtvis beklagligt. Det som är betydligt mer allvarligt är att underrätten inte reagerar trots att Skatteverket gång på gång bedriver processer med tolkningar och bedömningar som är i direkt konflikt med Skatteverkets officiella uppfattning. Det är alarmerande, men det verkar som att den enskilde måste förlita sig på att Högsta förvaltningsdomstolen beviljar prövningstillstånd för att vara garanterad en rättssäker prövning. Vi kan ju inte heller förlita oss på att Skatteverkets rättsavdelning alltid agerar lika hedervärt som i HFD 3023 ref. 1  där man till den skattskyldiges förmån överklagade kammarrätten dom trots att kammarrätten följt Skatteverkets beslut.

Det är lätt att föreställa sig vad det hade inneburit om Högsta förvaltningsdomstolen inte hade beviljat prövningstillstånd i nu diskuterat mål. Det hade öppnat för en mängd olika upplägg med syfte att beskatta den beslutade utdelningen först vid en utbetalning. Skatteverket som myndighet kan därför ”skatta” sig lycklig över att Högsta förvaltningsdomstolen faktiskt valde att pröva kammarrättens dom. För Skatteverkets (och samhällets) bästa kan vi också hoppas på att det så kallade helikoptermålet prövas och ändras så att det går att motivera ett öppet yrkande när den skattskyldige är osäker på hur transaktionen ska beskattas.

Om förtroendet för Skatteverket och domstolen undergrävs kan det få förödande konsekvenser för samhället. Därför är det oroväckande att hederliga medborgare, ideella föreningar och skötsamma företag på uppenbart felaktiga grunder straffas samtidigt som yrkeskriminella lyckas lura staten på miljarder med uppenbara momsbedrägerier.

Läs mer här om ytterligare kritik från Svensk näringsliv mot Skatteverkets kontrollverksamhet.